Hem Verksamhet Kurser Dagbok Försäljning Kontakt
   

 

2011-05-27

 

Vilket väder vi har! Denna vecka har jag flyttat in och ut alla tomatplantor flera gånger. Linnea sådde nämligen tomatfröer för ett par veckor sedan och de där har växt och växt. Jag kan inte med att slänga dem eller missköta dem, i högre grad i alla fall. Nu stoltserar plantorna en och en i varsin stor svart hink. Fem stycken har vi kvar, resten har jag lyckats ge bort. Det är meningen att de spensliga små liven ska stå vid uteplatsen i sol och lä, men i dessa höststormar är det inte lä någonstans. In och ut bär jag dem. Två nätter har jag till och med vaknat av regn och blåst, kastat mig ur sängen och sprungit ut för att bära in alla fem hinkar med vindpinade tomatplantor. Förmodligen inte helt normalt, men vi har alla våra laster. Tomatplantorna verkar nöjda.

Igår var det tidig uppstigning för avfärd till Flyinge och fortbildningskurs för tränare. Två arbetskamrater åkte med och det blev en trevlig dag i Skåne. Bo Jenå visade tömkörning i flera timmar och man fick dricka kaffe och prata med vänner från förr i pauserna. Vägen hem blev mer än spännande eftersom min chef skulle lämnas i Svedala och sedan skulle hennes Gps visa närmsta vägen hem. Och då menar jag närmsta och inte största. Vi fick se en stor del av södra Sverige åkandes på små, kurviga och backiga vägar. Säkert jättefint om man inte hade haft en dagisavslutning i Varberg att passa. Missade Dagisavslutningen men Linus var glad ändå, han fick gå med bästa mormor istället.

     

Ibland är mitt arbete toppen! Som i veckan när jag och en arbetskamrat hade årskurs 1 i terränghoppning på Hamre Kulle. Glada hästar och elever, sol, bara lite regn och full galopp! Fast vi lärare åkte fyrhjuling och gasade genom lerpölarna istället för att galoppera.

 

Mitt jobb - ridlärare! Foto: Emma Nyborg

 

"Dåligt väder ser alltid mycket värre ut genom ett fönster."

 

 

 

 

 

2011-05-22

 

Barnen sitter i badet, de är sams och ut genom dörren hörs deras glada barnstämmor ”Han har köpt en ny traktor!”, som är texten till en urdålig dansbandslåt som Svante förmodligen har spelat för dem någon gång. Det har varit en ganska seg dag beroende på en sen och glad kväll på krogen med mina kära vänner igår. Jag har målat och målat och målat. Långa och många staket ska bli röda och fina på Torstorp. Svante är klar med en hage och idag har han börjat bygga en ny. Skulle gärna visat det på bild men kameran har gett upp och visar bara toksuddiga bilder. Inte okej.

För er som undrar hur det går med de ulliga gulliga ankungarna så kan jag meddela att det inte går så bra. Det börjar likna den där historien med tio små negerpojkar, eller ”fem fina fåglar satt på en gren”. De var först tio, sedan fyra och idag tre kvar.

DanaFay har fått ett fint och stort hingstföl e Cashmir. Han låg fel när han skulle födas så min mamma fick resolut köra in näven och få ordning på ben och huvud, sen kom hela lilla hästen till världen utan problem. Nu är det bara RicciFay kvar som väntar föl om cirka tre veckor.

Kvällen ska avslutas med lite fakturering, kvällsfodring och planering av ridgrupper till veckan. Även tvätt och gympapåsar ska fixas. Jag säger bara att det är tur att jag inte är på ”kalas” varje helg! Trött och seg blir man. Men så roligt vi hade! Champagne på uteserveringen på Harrys – schtek, schtek!

"För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig." Nalle Puh

 

2011-05-19

 

Det har varit en fartfylld dag. Extra mycket för att jag har fått låna Svantes supersnabba och coola Audi. Inte ens poliserna hann vinka in mig i poliskontrollen, de fick nöja sig med bilen som kom efter.. Idag har vi gjort staket. Eller rättare sagt så har Svante & Co gjort staket.

 

 

Svante spikar och sågar......               ...........och pratar i telefon såklart!

 

Jag har rensat ogräs, fixat fika och planterat näckrosor. Eller, nja, inte ens det lyckades jag med. Även om jag balanserade ute i dammen i mina rosa gummistövlar (som bara läckte in lite i ena stöveln) så vågade jag inte trycka ner näven i slemmet i botten. Där finns förmodligen både blodiglar och annat skumt. Såg faktiskt en fisk med fyra ben som någon påpekade att den hette salamander, men när Ck såg den sa hon att det var en likhet till Tyrannosaurus Rex. Klart att man inte ville sticka ner handen och armen för att riskera livet. Nåväl, det gick iallafall väldigt bra för min modiga mamma att plantera på botten, hon överlevde.

Om näckrosorna överlever återstår att se.

 

 

Vad är det som bor i dammen??

 

Det bor inte bara knasiga djur i dammen utan också ulliga, gulliga ankungar! Dessa tio kom vandrande på led från huset med andmamman vaggandes i täten för att helt orädda ta en simtur.

Varken mina rosa stövlar eller Tyrannosaurus Rex verkade bekomma dem.

 

 

Under dagen har jag även varit sms-support till "Larsson & Hedman", (läs Mathilda o Sofia) som har utövat verkstadshäng på Tovek´s, fixat sladdar, tankat rätt och lagom samt hämtat häst i Helsingborg. 

Har även kollat när Pierre red lite på förmiddagen och kommit med glada tillrop.

 

Pierre och "Junior" -07 e Saint Amour. Ägare Britta Åhlund

 

Ikväll har jag varit på ett sövande och tråkigt lärarmöte med skolan. Tur att man fick kaffe! 

 

"Det är aldrig målet, utan resan, som är meningen med hela färden."

 

 

2011-05-18

 

Vi har fått kattungar! I stallet råder någon slags babylycka och det har bäddats och fixats till de nyfödda små liven. Denna gången blev det fyra små krabater i färgerna svart och vitt och en grå/vit. Kitty är en stolt mamma som denna gången födde uppepå en garderob, ända uppe vid taket och inte på tävlingstäckena i hyllan. Om 8 veckor får man komma och hämta katt om man vill ha en ny kompis.

Idag var sista lektionen på skolan med treorna som kommer att ta studenten om tre veckor. Riktigt sorgligt… Vi red dagens dressyrpass på en stor gräsbana i vårgrönska till fågelsång. Alla hästar och ryttare var glada och somriga. Kommer att sakna er!! Imorgon väntar ett långt kvällsmöte angående nästa läsår på skolan, vi får se vad som planeras…

Efter arbetet blev det en kaffepaus med skvaller i köket med nyss hemkomna Ck. OJ, så mycket gammalt och nytt vi hade att prata om! Jag är ju oerhört imponerad av hur hon tar sig runt i Europa (särskilt med tanke på att hon inte hittar till Skällinge härifrån, som är en av grann-byarna. Men detta faktum gör ju inte att man blir mindre imponerad, snarare tvärtom. Jag har hört Svantes vägbeskrivning nämligen; i Italien så tar du till vänster och ungefär där är det.) Heja Ck!

Det var visst någon som till slut insåg att det inte var okej att strunta i födelsedagen. Så även om det är den 18 maj idag och lite försent så är han väl förlåten. Hittade dessa blommor och ett grattis-kort när jag kom hem!

 

Citat Linus idag: ”Mamma. Hjälp! Jag såg den huvudlöse mannen. Utan kropp!!”

 

 

 

2011-05-17

 

Tiden går i och idag fyller jag år. Jodå, det har nog de flesta sett på Facebook, där man hittar alla små och stora händelser i världen. Att jag fyller år är ingen stor händelse men det är jättekul att läsa alla grattis hälsningar från vänner och bekanta från förr och nu. Det gör mig mycket glad och varm i hjärtat! Däremot får min käre sambo IG i ”hur man firar sin fru/sambo”. Varje gång som han fyller år har barnen och jag handlat presenter, skrivit grattis-kort och fixat med frukost och JaMåHanLeva-sång. Men när jag fyller år, då är det bara en vanlig dag. Ingen present, inga blommor, ingen sång och ingen middag. Jag borde ju ha lärt mig efter 10 år att inte bli besviken, men det är ju så tråkigt. Nej, hör upp alla fantasilösa killar därute (tror dock att mest tjejer läser detta); Fixa en överraskning! Plocka blommor, köp choklad, sjung en sång eller handla en present! Tänk på att tjejer sällan känner sig äldre än 22 och då är det roligt med överraskningar!

Det hände ändå en väldigt rolig sak idag; jag var och hälsade på finaste Laura KS på Kristineberg. Hon har fått ett stoföl för två dagar sedan som naturligtvis också var jättefin. Laura var så stolt över sitt föl som föddes i hagen utan att någon var beredd. Det roliga var att Jessica och Bengt ville att jag skulle rida igång Laura igen i sommar och höst. Jag har verkligen saknat att rida och träna och framförallt så trivs jag så bra med denna enorma fux som är vänligheten själv. (Om man inte frågar Svante då). Ska bli jättekul att komma igång igen!

Idag har det varit en gäst-tränare på gymnasiet som undervisade ”min” klass i hoppning, årskurs 1. Gäst-tränaren heter Mårten Gunnarsson och han arbetar vanligtvis i Holland som beridare. Lektionerna var på engelska och det var superbra träning. Mina elever fick svettas och kämpa med ganska mycket markarbete innan det blev hoppning. Kul att se eleverna med annan tränare och nyttigt med lite nya idéer om undervisning. Tyvärr hann jag inte se alla men de jag såg skötte sig bra och jag satt stolt på läktaren!

Även denna vecka har inneburit pinsamma stunder. Igår var det utvecklingssamtal på dagis och jag tog upp det här med hårlöss. Det har funnits barn med löss på dagis så Linus har blivit smittad där. Eftersom jag är lite nojjig så är jag helt övertygad om att jag också har löss och har därför sovit med avlusningsmedel i håret flera nätter. Det är bara det att när jag träffar Linus fröken så missar jag helt och får ur mig denna klassikern: ”Det kliar fortfarande, trots att jag haft avloppsvatten i håret flera gånger”. Varför hoppar de där grodorna ur min mun hela tiden?

”En kvinna störs av vad en man glömmer - en man av vad en kvinna kommer ihåg.”

Godkväll! /Nina

 

2011-05-15

 

Söndagen i bilder:

 

Här går det undan!

 

 

                    Alpklematis i blom.                                                                Fina Mollie.

 

 

                              Barthez "Bosse" håller koll i hagen.               Den ständiga vinnaren i "lortgris-tävlingen" är kära Breezy

 

2011-05-13

 

 

Tänkte att jag skulle bli lite flitigare med att uppdatera här, men jag lovar inget! Dagen har varit bra. Har hunnit med en långpromenad med min kära mamma, sedan lite kontorsarbete och undervisning på skolan hela eftermiddagen. Det blir en del pappersarbete med bygglovsansökan (speciellt med gravar och stenålderbosättningar nästan i ridhusbygget), förprövningsansökan för stallet osv. Att bygga stall är en hel vetenskap, eller i alla fall att fylla i djurskyddsmyndighetens ansökningsformulär. Tur att min pappa är duktig med ritningar och diverse beräkningar. Dimension på vattenledningar, brandceller, golvets lutning i grader, boxtillverkare och millimeterprecisa mått ska lämnas in. Arbetet med att hitta rätt leverantörer till stall och ridhus har kommit igång och jag tillbringar en hel del tid i telefon med trevliga försäljare som aldrig vill lägga på.

 

Svante är i Linz och tävlar i helgen. Det gick tyvärr dåligt i Nationshoppningen och Sverige kom inte vidare till andra rundan. Caramell KS gjorde många bra rundor med placeringar i Arezzo och till slut så har man liksom statistiken emot sig. Åtta fel blev det idag. Malou och Let´s Dance är med på resan och de har hoppat fint med placeringar båda två.

 

             

 

Stallets unghästar tävlade i Ätrabygden förra helgen och vi är extra glada för vår alldeles egna femåring Caprillo KS som sköter sig som en stjärna och redan har kvalat till Falsterbo. De andra Falsterbo-aktuella hästarna har också hoppat bra men har fått ta det lite lugnare upp i 1.20 resp 1.30. Vi har otroligt fina fem –och sexåringar i stallet i år!

 

 

                                                                                                                            Caprillo KS

Arbetet på vår nya gård Torstorp går sakta men säkert framåt. Ett av stallarna har fräschats upp med ny färg i grått och blått. Det andra stallet står fortfarande omålat eftersom Svante och jag inte kan enas om färg! Det är rött och grått idag, ska vi ha samma eller tänka nytt? Det är härliga, robusta och mysiga gamla stallar med stora fina fönster. Känns bra att det blir använt igen. Hela gården vittnar om hästhistoria och i nästan alla byggnader ligger eller hänger det grimmor, hinder, läderremmar och gamla träns. Svante hörde av en blivande granne att det fanns nästan 70 hästar på gården vid sekelskiftet. Fortfarande känns det lite overkligt att vi faktiskt ska få flytta dit.

  

Alltid när Svante åker hemifrån så brukar det hända något knasigt här hemma. Så även denna gång. Morgonen började med att jag hittade en gigantisk spindel på väggen. De där visar sig aldrig när Svante är hemma. Jag gillar verkligen inte skitstora smådjur. Fick ihjäl den med ett par rejäla slag med flugsmällan samtidigt som jag (mycket kvinnligt) skrek i högan sky. Efter jobbet var jag med Linus på läkarkontroll och där konstaterades att vi har en både frisk och skojfrisk liten kille med koll på cirklar och kvadrater (som de ska rita) och som kan hoppa på ett ben på ett streck i golvet. Det enda lilla, lilla felet var – håll i er – hårlöss!  Fy sjutton så äckligt! Handlade loppschampo på Apoteket och sen började det eminenta arbetet med att utrota dessa hemskheter. Schamponera barn och mamma, koka hårborstar och hårband. Tvätta lakan, sängkläder, täcken, kuddar, pyjamasar, kläder, jackor, kepsar, mössor, gosedjur och kuddar i tv-soffan. Vilket kvällsnöje!

"Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken!"  /Nina

 

2011-05-04

 

 

 

Lång tid har gått sedan jag skrev något här och mycket har hänt. Ska försöka pränta ner några av händelserna, stora som små. Vårt lilla föl e Cohiba-Saint Amour, fick ju inte i sig någon råmjölk efter födseln pga att mamman fick juverinflammation eller mjölkstockning vid fölningen. Blodprov togs då han var cirka fem timmar gammal och när det var analyserat var det bara att lasta och åka i ilfart till Slöinge Djursjukhus. Två liter blodplasma senare fick han åka hem igen med tighta medicineringscheman. Han hade fått en knuta på blodkärlet vid halsen och så kissade han lite genom naveln + att han kunde vara extremt infektionskänslig så han fick antibiotika för det. Allt detta hände när Svante, Mathilda och Ck var i soliga Italien, så jag och Pierre hade sjukstuga. Efter 4 dagar steg Fölis temp en aning. Åkte till jobbet för att ha utvecklingssamtal (med mina två kex-ätande barn i bakgrunden) och sedan snabbt hem igen för att tempa den lille. Nu hade tempen stigit ytterligare så det var bara att packa in barn, sto och föl i lastbilen och åka till Slöinge igen. Väl där har Fölis en temp på 39.0 vilket i och för sig inte är så mycket för ett litet föl, men han hade legat på 38.1-38.3 de andra dagarna. I Slöinge berättar de att jag förmodligen måste köra vidare till Helsingborg eftersom de har nattjour där och är experter på föl.  Hmm, klockan är nästan 20, barnen trötta och de ska till skolan imorgon, så då var det bara att köra hem dem, packa nattväska och lämna dem hos mormor och morfar över natten. Sedan vända lastbilen söderut igen, hämta Fölis i Slöinge och köra vidare till Helsingborg. Jag var där vid midnatt. Hemma igen väldigt sent. Dagen efter meddelas från Helsingborg att Fölis har en liten infektion de ska byta antibiotika och sedan får vi hoppas på det bästa: att det inte blir fölsjuka utan att han frisknar till. Alla veterinärer som har kollat på honom säger att ”han måste ju överleva, han är ju så levnadsglad”. Och det har han verkligen varit ända sen den dagen han föddes! Fyra dagar senare fick han komma hem och Fölis heter numera Cubanito (en Cigarr från Cuba, precis som faderns namn Cohiba), efter att vi övervägt namn som Spicey Göran och Lillegöran (med tanke på att Göran var med och räddade livet på honom första dagen. Tack Göran och Åse för all hjälp!) och han kallas helt enkelt för Kungen! Kungen och mamma Bodil är nu tillbaka på Runeberg och busar i hagen tillsammans med Stjärnan och hennes föl Qlever (Quintender-Cardento). Heja Kungen!

   

Som många säkert har märkt så ligger vår gård ute på Hemnet. Vi ska nämligen flytta! I sommar går flyttbilen (bilarna) mot Grimeton och en gård med drygt 25 hektar betesmark och nästan 6 hektar åkermark. Gården ligger i skogskanten så vi kan rida ut hästarna på fina skogsvägar. Ni som är från trakten känner säkert till Torstorps Gård, där det tidigare var hingststation. Vi är jätteglada och tacksamma för att vi har fått möjlighet att bo och driva vår verksamhet på denna superfina gård! Det är en gård med mycket historia och fina byggnader så det känns både spännande, jättekul och samtidigt lite läskigt. Hoppas verkligen att vi lyckas få det som vi vill ha det och att vi kan få gården att bli en fin hästgård som det en gång har varit. Fast det kommer förstås att ta några år. Ganska många år med all säkerhet. Redan nu har vi tillträde till stallar och hagar så vi tillbringar vår lediga tid med att riva, måla, såga och räfsa. Ska bli helt underbart att kunna ha hästarna ute i stora fina gräshagar och att kunna rida ut i naturen!  Perfekt också att barnen kan gå kvar i samma skola, det blir till och med närmre till skolan och att vi får cykelavstånd till vänner och bekanta.

 

   

Jag bär bort gammalt staket och Svante slipar trimmern. Fint ska det bli!

 

Stallbygnaden med 80 cm stenväggar och fina fönster.

Den stora beteshagen består till viss del av björnbär. Svante har startat kriget.

Idag var vår lokaltidning här och gjorde ett reportage om att vi ska flytta. Så fånigt. Tydligen har de fått in en massa mail med ”nyhets-tips” om flytten. De ville komma redan igår, men då var Svante inte hemma men de kunde  ta en bild på bara mig, sa de.  Kommer aldrig på fråga, svarade jag. Det är inte min uppgift att vara i tidningen i mitt och Svantes förhållande. Det är hans uppgift. Så då kom de idag istället och tog kort på Svante. Men jag tycker faktiskt inte att det är någon speciell nyhet att folk flyttar. Hoppas att Bin Ladin återuppstår eller nåt så att de kan skriva om det istället!

LIten ponny blir schamponerad. Inte helt nöjd, men Linnea är glad. 

Både påsk och Valborg har firats med goda vänner och med feber och förkylning. Fick nog i mig mer än en ask Alvedon i påsk och veckan därefter, men det börjar rätta till sig. Svante har varit hemma i ett par veckor så det har varit lite lyxigt att vara sjuk. Någon som fixar frukost och ger en Alvedon innan man stiger upp. Barnen har inte varit sjuka utan VÄLDIGT pigga. Linnea rider varje dag och Linus pratar utan uppehåll varje dag. En dag körde han tusen frågor i rad utan uppehåll. Såhär:

-Hur mycket vatten finns det i en vattenkran? – Hur lång är världens längsta skateboard? – Hur länge ska Mollie löpa? – Hur snabbt torkar pappas hår?

Till slut orkar jag inte svara mer och då säger Linus: ”Mamma, svaret på alla frågor är typ trettiohundra kilometerliter.”

Må så gott! /Nina

 

 

2011-04-01

Full fart i galopp! Glad unge och glad ponny.

 

Det är fredag kväll och det är full trafik på vår lilla väg förbi gården. Återigen har en lastbil kört ner i diket bakom vårt ridhus så väg 153 är delvis avstängd och stor del av trafiken väljer vår lilla väg för att slippa långa bilköer. Jag har precis nattat barnen efter att ha rastat dem i ridhuset, Linnea på Bellis och Linus på fyrhjulingen, de har badat, fått kvällsmat och fredagsmysgodis i en skål (enligt traditionen). Klockan är över nio och jag borde städa eller åtminstonde röja efter veckan som gått. Men jag orkar inte. Det har varit en skitjobbig vecka. Svante, Mathilda och Ck lämnade mig och Pierre här hemma i leran och drog söderut med sju hästar. Kvar är tolv hästar. Stackars Pierre jobbar på i stallet och jag jobbar mest på ridgymnasiet. Då mitt arbete är slut för dagen fortsätter jag här hemma med lite stallarbete eller lektioner och så vill ju barnen ha mat, rena kläder och läxorna gjorda. Vi har också en del större projekt på gång som kräver sin arbetsinsats. Snacka om stressig vecka! Till råga på allt så har vi hästar under behandling och punka på traktorn. Tur att Pierre är en stjärna som fixar jobbet i supertempo och samtidigt visar ett glatt humör.

I veckan har Peder Hultberg lämnat jordelivet väldigt hastigt. Det anordnades en fin minnesstund för honom på skolan där många ledsna elever och klubbkamrater samlades. Det är sorgligt och en stor förlust för alla människor på Kvarnagården där Peder både jobbade och bodde.

Jag undervisar i alla årskurser på Ridgymnasiet och även om det blir många timmar i ridhuset så är det härligt med glada och ambitiösa elever. Det bjuds på många roliga kommentarer och del skratt (och ibland tårar) så det är händelserika dagar på skolan. En av de bästa kommentarerna jag fått var när jag predikade om att dressyr handlade om Kvalitet och inte Kvantitet. En elev utbrister uppgivet: ”Kvalitet? Jag och min häst känner oss som hittade i 10-kronorslådan på Överskottsbolaget!” Många av dem som tagit studenten har jag fortfarande en del kontakt med och det är speciellt roligt att en del vill fortsätta träna även om skolan slutat.

Några kollegor och jag åkte till Strömsholm i förra veckan för att gå på fortbildningskurs för Ridlärare. Det är jättelångt att åka kunde vi konstatera ganska många gånger längs vägen, men det är ju så kul att träffa gamla vänner och kursare och bara komma bort en dag. (Och ja, vi lärde oss lite om kommunikation som kursen handlade om också).

Svante, Ck och Mathilda är som sagt var i Italien i Arezzo i ett drygt två veckor långt tränings/tävlingsläger för landslaget. Det brukar ramla in ett par sms om dagen typ ”Caramell felfri 1.45. Fin” eller ”Danny 4 fel 1.35. Mkt bra känsla”. Ett mycket mer ovanligt sms dök upp i förrgår: ”Vi är tvingade att sjunga karaoke”. What?! Nog för att Sylve är grym, men ärligt talat, Karaoke?! Jag smsade snabbt tillbaka: ”Ska du sjunga själv?” Svantes svar meddelade att det var en lagtävling och att även Ck och Mathilda var tvungna att sjunga. För första gången kände jag att det var skönt att vara hemma. Med vetskapen om att Svante inte skulle vara själv på scenen så smsade jag snabbt: ”Håll dig i bakgrunden, se glad ut och rör dig i takt med musiken”.  Senare skrev också Svante på TidningenRidsports hemsida att han hellre red i Aachen inför 40000 åskådare än att sjunga karaoke igen…

Det har gått bra i Arezzo hittills. Quantos och Malou var placerade i 7-årshoppningen och både Svante och landslagsledningen ser stor potential hos dessa fina unghästar. Idag har de äldre hästarna hoppat några framhoppningsklasser. De kommer att starta mer i helgen. Svante hälsar att det är trevligt, soligt och ca 20-25 grader varmt.

Ungefär som på Månsegården. Om jag blundar hårt och koncentrerar mig på lögnen.

 

Den som går i sakta mak, går frisk och kommer långt. (Italienskt ordspråk)

 

 

 

2011-03-04

 

En morgon denna veckan så var min fina bil på omvårdnad på verkstan och Svante var som vanligt inte hemma. Detta ledde till att jag fick köra B-kortslastbilen med barnen till skola och dagis. Enligt seden var vi sena för Linus vägrade att klä på sig och sen ville ha sommartofflor fast det var flera minusgrader. Linnea var hysterisk eftersom hon har gymnastik första lektionen denna dagen och läraren gillar inte när de är sena. Till slut fick jag på Linus byxor och allt, samt vinterkängorna trots sura miner. Får ihop alla termobyxor, gympapåsar, skolväskor, jobb-pärmen, bilbarnstolar och lite nödvändiga lösa papper till jobbet och rusar ut. Kollar att hästluckan är stängd. Jadå, bara att köra.  Knökar in barn, kläder och väskor i det trånga utrymmet. Bänder mig själv i farliga vinklar för att få på säkerhetsbälten. Börjar svettas i mina supervarma undervisningskläder med x antal underställ och termobyxor. Alla sitter fast, check. Startar och backar ut, hoppas att jag inte kör på någon eller något. Svänger ut på stora vägen och gasar på. En bil bakom kör riktigt nära och blinkar och blinkar. Fartdåre! Tänker jag. Här kan du inte köra om. En mötande bil blinkar. Vad är det med alla? Nu är jag riktigt irriterad. Nästa bil blinkar också. Ljuset! Oj, jag har glömt att sätta på ljuset på bilen. Vrider på det och andas ut. Möter en ny bil och den blinkar. Kollar i backspegeln. Bilen blinkar. Men vad i H-e?! Får köra åt sidan och stanna. Tar mig med termobyx-möda ut genom dörren. Får med mig en gympapåse och en 4-liters färdigblandad spolarvätska ut på vägen. Linnea gråter och säger att nu kommer hon absolut komma försent. Går runt lastbilen och ser till min fasa att dörren till sadelkammaren där bak står på vid gavel. Går runt till andra sidan och ser man på. Den övre sidoluckan är också öppen. Hoppsan! Jag kan lugna alla medtrafikanter att lastbilen var tom och ingen kom till skada. Hädanefter kommer jag alltid att rycka i alla handtag före avfärd. Svänger in på skolan prick på minuten och får ut alla barn och tillbehör. Även denna gången ramlade 4-liters dunken med spolarvätska ut, men det verkar vara hållbar plast för den höll en gång till. Tänker på fasa på eftermiddagen då barnen och jag ska köra med eländiga lastbilen till kalas hos kusinerna mitt i stan.

Vår vattenpump har krånglat en del det sista. Vi har haft iskallt vatten, inget vatten alls och ibland vanligt fungerande vatten (halleluja). Till slut blev det lite jobbigt att leva i ovisshet om vattnets vara eller icke vara och det hela ställdes på sin spets när jag skulle färga håret hemma och vattnet tog timeout just när färgen skulle ut. Det hela blev en dyr affär och då inte med tanke på vattenpumpen som var den billiga delen att byta. Nä, jag tänker på timmarna dagen efter i frisörsalongen när jag fick färga och slinga om hela håret efter vattenmissen.  Min ena lillebror som när jag tänker efter nog har ärvt alla tekniska gener av våra föräldrar (Ursäkta min andra lillebror, men du är bra på mycket annat!), bytte vattenpumpen och deklarerade lite avmätt efter att ha kopplat bort den gamla: Den här kan du köra med direkt till Varbergs Museum. Det var tydligen ett under att det fungerat överhuvudtaget.

Jag är just nu inne i en djup arbets-svacka. Jag blir aldrig klar med någonting. Sitter med betyg, prov, föräldramail, planeringar, och en massa annat dagarna i ända. Det måste vara ett av jordens mest otacksamma jobb att arbeta som lärare. Jag beundrar de lärare som orkar hålla på ett helt arbetsliv! Eftersom jag fortfarande tror att jag är sådär i 28-årsåldern ställer mig frågan dagligen: Undra vad jag ska bli när jag blir stor!?

 

 

2011-02-20

 

Jaha här sitter jag nu och ska försöka få ihop nåt vettigt efter ett par gliringar från den ena och den andra beträffande uppdateringar på dagbokssidan… Suck, det händer ju aldrig nåt roligt i mitt liv. Men Linus håller humöret uppe; han vaknade tidigt imorse, slog upp sina blå och utbrast: - ”Nu är det bara FYRA dagar kvar! Och jag måste ge gosedjuren frukost”. Kan tänka mig att det är ungefär så Ck tänker när hon vaknar? Bara fyra dagar kvar till Scandinavium, och nu måste jag ge hästarna frukost. Hehe. Ringde förresten ovanstående i lördags på hennes lediga dag, då vi andra var i Falkenberg på tävling och frågade (snällt) om hon kunde tänka sig att byta hästar i hagarna. Oj vad  konstig röst som svarade, var tvungen att kolla att det stod rätt namn på telefonen, trodde att jag ringt fel. Men nä, så kan man tydligen låta efter en lyckad kväll på krogen. Sen när jag kom hem för att fodra och mocka så var personen i fråga mycket pigg, städade, tvättade, och tackade glatt ja till en stor kaffe latte. Tur att vi har pigga och skötsamma ungdomar i samhället! Mathilda och Pierre var med i Falkenberg och höll humöret uppe trots kyla och odrägligt pigga unghästar. Vi är så glada för vår fantastiska personal!!

I Falkenberg var också ett helt gäng hästägare och massor av barn, samt minst två hundar och en husbil. Det är roligt att ses och stämningen är alltid på topp med skämtsamma kommentarer om vems häst som är bäst. Ett par elever från Ridgymnasiet och privatelever här hemifrån var också på tävlingen och minsann så knep de en och annan rosett. Kul!

Linnea tjatar varje dag om att rida. Fastän vinden viner och termometern visar på åtta minusgrader. Hua! Jag som ofta står i ridhuset halva eller hela dagen och har lektioner är väl inte så himla glad i att gå ut igen på kvällen, men ibland tar jag mod till mig. Bellis är superpigg och lika glad som Linnea så vi måste släppa honom lös innan vi rider så han får bocka av sig. Det är fascinerande att se hur han och Linnea leker, Bellis galopperar lös och Linnea står i mitten. Efter en stund stannar Bellis, Linnea sträcker fram ena handen mot honom och han travar glatt in till henne i mitten, så att hon kan sitta upp. Enkel form av frihetsdressyr? Nu letar Linnea större ponny (hon börjar bli lite lång till Bellis, men Linus vill gärna ta över), varje dag tittar hon på annonser på nätet. Tyvärr har vi ingen stallplats så en ny ponny till får vänta till framtiden. Klippte förresten örontoffsarna på Bellis förra veckan. Blev en lika stor pälshög som när Ck klipper hela Anton.

Svante har fått en ny fin bil av sin sponsor Toveks Bil. Jag har också fått en fantastisk bil måste jag säga. I love my car! Men jag tänkte berätta om åkturen i Svantes bil. Han har fått en sportig modell, där man sitter ganska nära marken i sportiga säten. Häromdagen skulle vi åka till möte med revisorn och det var första gången jag åkte med Svante i hans bil. På nåt vis fick han för sig att imponera, trodde han, på blondinen i passagerarsätet. Snabba fartökningar och inbromsningar, svängar i hög fart, och även omkörning av kepsprydd pensionärsgubbe i silverfärgad bil. Vad händer? Jo blondinen visar sig vara en åksjuk stackare som blir föga imponerad. Ankom mötet grön i ansiktet och med yrsel i blicken. Har ingen aning om vad som sades.

På tal om Toveks Bil så måste jag ju nämna att Evelina Tovek har kvalat till Scandinavium! Vi är grymt stolta och glada! En fantastisk prestation, och vi håller tummarna för Evelina och hennes häst Optik. Heja, heja!

Idag har det varit stålande väder, men kallt. Vi har städat, krattat och eldat. Vi har också fixat underlaget i ridhuset och städat där. En lång utomhusdag i solen. Barnen har hjälp till ute och också bakat muffins till eftermiddagskaffet. Söndagkvällar är Tv-kvällar; Ponnyakuten, Djursjukhuset och Solsidan. Jag kan nämna ett säkert bantningstrick. Kolla på Djursjukhuset, buköppning av häst, öppning av tarmen och innehållet där i. Sen vill man inte äta mer.

Godkväll! /Nina

 

 

2011-02-09

 

Då var det dags att skriva ett par rader igen. Borde gjort det för länge sen men det är ju alltid så mycket annat som ska göras. Jobbet inkräktar på fritiden kan man säga.

Svante har åkt till Borås med Ck och Mathilda och jättemånga hästar. Han kommer hem sent ikväll igen för att imorgon köra B-kortlastbilen och transport med fler hästar som ska tävla bara en dag. Måste säga att det var ganska tomt i stallet när jag nyss kvällsfodrade. Svante och hästarna kommer att ladda upp för Scandinavium med start i Borås och nästa helg tävlar de allra yngsta hästarna i Falkenberg. Hur många andra ryttare tävlar 1-metersklasser helgen före start i femstjärnig världscup-tävling? Det gäller att vara allsidig och entusiastisk! Svante har faktiskt haft störst framgångar med de hästarna han har haft i träning i flera år, så det gäller att bygga för framtiden.

Årets första landslagsträning är avklarad och Quantos och Let´s Dance fick vara med eftersom Anton (Saint Amour), Mellis (Caramell) och Sally (Salut DÁmour) fortfarande var på resande hov hem från Schweiz då träningen gick av stapeln i Helsingborg. Quantos och ”Danny” skötte sig superbra! Svante var nöjd och så var även Hans Horn och Sylve. Nästa träning för Svante blir här hemma för Peter Markne och sedan är det landslagsträff och träningar i Italienska Arezzo vecka 13 och 14. Det känns som om Sylve har en bra plan och koll på läget.

De sista veckorna har som sagt gått åt till arbete. Svante har tävlat och tävlat och tränat och tränat. Jag har undervisat dagarna i ända känns det som. Det har varit mycket i skolan med möten, planering och lektioner. Idag har jag haft lektioner i ridhuset hela dagen; dressyr för årskurs 3 på förmiddagen och hoppning med årskurs 2 på eftermiddagen. Igår hade jag hoppning med årskurs 1. Det är tur att eleverna är så glada och duktiga annars hade det varit tufft med kylan och mörkret i ridhuset.

Igår såg jag ett tydligt bevis på att jag inte har koll på mitt hem och att jag springer ut och in lite för fort. En God Jul-skylt satt fortfarande kvar på ytterdörren!  Denna glada gröna skylt har fina minnen med sig då den tillverkades i vänners goda lag hos familjen Krakau i Böle bakom ett fält med solrosor. Fast det innebär inte att den har rättighet att hänga framme i februari.

Jag måste avsluta med en ”Linus-kommentar”. Förra veckan frågade Linus mig: -Har du ont i halsen mamma?  –Nä, svarade jag. Linus fortsatte: -För OM du har ont i halsen kan du alltid äta lite äppelmos! –Äppelmos? Frågade jag förvånat. Linus tittade allvarligt på mig och la en hand på min arm. –Det är honung i äppelmos. Nu fattade jag ingenting. Honung?! Med säkerhet i rösten förklarade Linus för mig: -Det hörs ju på namnet att det är honung i. Hör själv: Ä-P-P-E-L-M-O-S.

Här är Linus i full fart med att terrorisera fotografen och köra foder till shettisen Bellis:

 

”De gaur över mett förstånn å langt in på Päars” (Gammalt talesätt från Grimmeta socken)

 

 

2011-01-16

En inte helt normal katt, som åker på tävlingsskåpet hela vägen från sadelkammaren till lastbilen. Ck får locka med kattmaten "Räkfrossa" så att han kliver av skåpet innan färden till Holland.

 

Jag har aldrig anmält mig till den där tävlingen om vem som har snyggast hem.  Jag är helt oventandes om märkestapeter, italienskt kakel (eller klinker?) och inredning med de trendiga märkena. Hemmet är prioritet 238 ungefär för mig. Det ska funka. Man ska kunna vara i ett rum utan att bli yr av tapetval och möblemang och framförallt, det får inte vara för dyrt. Den här snålheten kan bero på att vi har små barn och man vet aldrig var de tar fram sin konstnärliga förmåga. Vi har tex gamla röda och svarta streck från tuschpenna på köksskåpen. Vi har ett rosa slott målat av okänd konstnär på en av våra vita kontorsdörrar. Vi har haft (jag tog ner dem före jul) små, små pappersbitar i mängder, uppsatta med lika många små, små tejpbitar på väggen i köket och lekrummet. Häromdagen köpte jag en ny matta till tv-rummet. Dyr tyckte jag, den kostade nästan femhundra kronor, men den var fin till soffan och den andra mattan under matsalsbordet (fast vad vet jag, med en måttstock på att ”allt är fint, bara man inte blir yr”). Tyvärr var det ett hund-tugg-vänligt material så mattan förvandlades från ”en matta med fin svart kant” till en trasmatta över en natt! Mollie skyllde allt på sin bästa vän ankan, som dock såg mer död än levande ut, då ankans vita fluffiga innehåll låg flera meter bort från ankans stackars skinn och ben.

På tal om flygfän så hade vi ännu konstigare lunchgäster på besök häromdagen. Min pappa var här och hälsade och på och fick en kopp kaffe vid köksbordet då han plötsigt utbriser: -Kolla! Fyra mulliga rapphöns (heter de så?) vaggade fram på led genom trädgården. Det är nog många djur som är hungriga nu i kylan och snön. Igår såg vi ett rådjur som stod och hängde på en åker härborta, det var ingen glad syn.

 

Svante och Ck har varit iväg på tävling, de kom hem imorse kl 06.30 precis när jag och barnen skulle gå upp. Svante var jättetrött och såg fram emot en date med sängen, men se där låg både jag, Linus och Linnea som hade fått med sig sitt rosa prinsesstäcke till pappas säng. Det blev skift byte i sovfabriken. Barnen och jag smög upp för att komma iväg till skola, dagis och arbete. Innan vi stängde dörren till Svante så sov han redan gott med Linneas rosa täcke med prinsessor runt sig.

I veckan var det träff för Hästföretagare i Halland på Folkets Hus. Mycket trevligt med gott kaffe och fika. Det var spännande att höra om alla som på något sätt arbetade med hästar. Där fanns hästmassörer, konstnärer, sadelmakare, unghästutbildare, uppfödare och ridlärare. Vanliga ridlärare (dit räknar jag mig själv), ridlärare i olika terapiformer och ridlärare i integrerad ridkonst. En spännande dag som gav inspiration till oss egenföretagare. Veckan har också innehållit okänt antal (läs många) timmar i ridhuset, fika med världens bästa vänner och en mysig helg med lillebrorsan och hans familj från Västervik.

Imorgon blir det en heldag på PS-skolan där det är lärarkonferens. Holy Macaroni. En hel dag utan långkalsonger.

”Bara döda fiskar följer strömmen”

 

 

 

2011-01-06

 

Efter att ha slirat hem på snötäckta vägar, mitt natten, efter en utsökt middag och trevlig sällskap, så kom vi i säng väldigt sent igår natt. Vaknar i morse av att det knackar på köksdörren, där personalen alltid knackar kl 8.30 för att gå igenom dagen. Eftersom jag var mitt i min allra djupaste sömn så tror jag att klockan är mycket tidigare än halv nio och att det har hänt något i stallet. Så jag tar morgonrocken och springer ner för att kolla vad som hänt. Har ingen tanke på att klockan kan vara halv nio utan tror att det är tidigt och att något är fel i stallet. Utanför dörren står hela personalstyrkan och tittar på mig och sedan börjar de skratta. Jag är så yr att jag inte ens minns deras namn, eller ens mitt eget för den delen. –Vad har hänt? Får jag ur mig. De skrattar ännu mer och jag måste sett urgalen ut. –Vi undrar bara vad vi ska göra idag, säger Mathilda. Totalt förvirring uppstår i mitt inre ända till Mathilda säger: Klockan är halv nio. Jaha!! OJ!! Men då, då ska jag fråga Chifen! Så jag skuttar upp och ruskar i mannen som säger att han inte har någon som helst plan, men att han snart kommer på en, så att de kan gå ut och börja med något bra. Hmmm… Att försova sig är inte nyttigt!

 

Mathilda och Boss, Pierre och Stella på självaste nyårsafton!

Om ni nu tror att vi ligger på latsidan så vill jag bara påpeka att nyårsafton och nyårsdagen så var det hoppning för alla hästar hos oss. Svante satt på första hästen kl 09.00 på nyårsdagen för ett ordentligt hopp-pass. Mathilda som jobbar hos är visst väldigt morgonpigg för hon skulle börja kl halv nio denna dagen (partyprissarna Ck och Pierre var lediga), men hon var i stallet före kl sju för att mocka och fodra. Mathilda: Du måste träna på sovmorgon! (Sovkväll är du bra på har jag hört). Men vi blev förstås mycket tacksamma, för det blev mycket gjort den dagen.

Svante har haft kurs i två dagar och det var många deltagare och mycket snö. Alla red fint och bra, med korta och långa galoppsprång på rätt ställe. Coolast dessa dagar var absolut Bengt, som äger Caramell KS, han kom körandes med sin jättestora traktor för att se på träningen där Jessica och Crutol KS var med. Skönt att inte ha snobbiga hästägare!

 

Amanda och Kalle på kurs, påhejade av publiken Linda och Karin som hade med sig de yngsta åskådarna, Anton och Tuva

Jag läste Cks Blogg, HejaCK, där hon skrev om något ironiskt om människor på Friskis och Svettis vars målsättning förmodligen var att komma i balklänningen från typ 80-talet, och att hon själv minsann inte ens var född då! Harkel, harkel. Då vill jag bara säga att jag hade en balklänning på 80-talet (har letat i lådorna efter en bild men hittar tyvärr, eller som tur är, inget bildbevis för denna hemska kreation). Håll i er nu: en knallblå glansig klänning, med stora axelpuffar, smal midja och vid kjol som slutade vid knäna. Till detta korkskruvar i håret. Det är så man blir tårögd. Jag vill bara säga att om någon mot förmodan skulle ha kvar en balklänning från 80-talet så VILL MAN INTE HA DEN PÅ SIG. Så det så.

Efter denna inte alltför smickrande beskrivning av mig själv på 80-talet, tänkte jag bjuda på en bild med lite stil och glamour. Det har ju varit ganska stor fokus på min ”BoråsGrandPrixMössaFrisyr” och mina raggsockar tycker jag. Så, såhär KAN jag se ut, utan mössa, med fixat hår och en massa makeup en fantastiskt mysig tjejdag i storstaden med Eva, Olivia och Linnea. Linnea fick också ta bilder, hon gillar denna mest, söta ungen!

  

Om ni tror att det är ett par fina skor jag har på mig därunder på bilden, så tror ni fel. Ett par rejäla och varma kängor. Och just det, raggsockar där i!

Hittade denna fågeln i trädgården idag. Någon fågelkännare som känner igen lunchgästen?

Enligt en mycket bra tradition är Emmy och hälsar på vid nyår. Denna gången har hon med sig en ny fin häst efter Orlando som passar henner perfekt. Emmy har fått låna Svantes 4-åring e Saint Amour också dessa dagar, se så fint de hoppar!

 

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat. ”Nalle Puh”

 

 

 

 

2010-12-29

 

Vill bara börja med att korrigera mitt förra inlägg, där det felaktigt kan tolkas som att jag var en modig hoppryttare på ponny. Så var tyvärr inte fallet. Jag var inget modigt barn och ingen bra hoppryttare. Men jag gillar att vinna, så den där omhoppningssvängen som var alldeles för snäv för både min och ponnyns förmåga var endast ett brutalt kvitto på att ”är huvet dumt får kroppen lida”. Min stackars ponny ville inte hoppa alls efter den där tävlingen. Det blev mest dressyrtävlingar sedan.

Vi har hunnit fira födelsedag och julafton sedan sist. Allt har gått bra och Svante och jag har skött stallet däremellan. Eftersom hästarna har gått lite på halvfart i juldagarna har vi skippat lunchgivan med krafftfoder och gett morötter istället. Alla hästar har också fått extra mycket hö och ett par kilo halm att mumsa på framåt eftermiddagen, så de har varit nöjda. Tomten kom till oss i år, en norrlänsk lång tomte, i jeans. De har blivit moderna de där typerna. Jag har också hört rykten om att våra vänner hade påhälsning av en norsk tomte! Det skulle jag gärna sett och hört.

På tal om att se och höra så visas det ju hoppning från världscupen var och varannan helg. Det känns lagom roligt att sitta där med mössfrisyr och raggsockar i soffan när Svante har två snajdiga ex-flickvänner på tv. En som syns och en som hörs. Inte okej. Jag minns också hur det var när jag träffade en av dem för första gången på Unghäst-VM i Zangersheide. Jag var med som hästskötare eftersom jag var minst skadad (vår hästskötare back in the old days låg på sjukhus med en allvarlig skada), jag hade bara stukat foten och var lite, eller ganska halt. Vi möttes i ett fint försäljningstält med röd matta när Svante presenterade oss. Ex-flickvännen iklädd fläckfria vita ridbyxor, struken skjorta och snygg frisyr. Jag som hade lett hästar genom lervälling i dagarna tre (dusch fanns inte och vattnet var slut i lastbilen), hade lera upp i hårfästet, fula smutsiga kläder, osminkad, med en märklig tredagargammal frisyr och var dessutom halt. Vilken eländig syn!

 Det var också på denna tävling jag myntade dessa internationellt väl utvalda ord vid oxern på framhoppningen: ”Ein Bisschen wider please”. Funkar hur bra som helst!

Nähä, dags att sova! Imorgon är det kurser här hemma. Svante ska få ”låna” mina ponny-hoppelever och jag ska ha dressyrträningar. Undrar just om det kommer snö??

Gott Nytt År om vi inte hörs före. Och Godnatt :-) /Nina

”Ibland kan man inte säga det som är sant förrän det har gått en liten stund”.  (Mamma Mu)

 

 

 

2010-12-21

Linnea ger Quantos en jul-morot medan Pierre duschar honom efter ridpasset.

 

Året har gått, var du stygg eller snäll? Ska du fira Svenne-vis eller flippa i kväll? Nä, nu har barnen spelat Sean Banan liiiite för mycket här hemma tror jag. Sean Banan och Mer Jul spelas växelvis på alldeles för hög volym, och barnen dansar och sjunger. Det närmar sig jul och säkra jultecken är att Ck har rimmat i flera dagar, granen är på plats och jag dricker glögg. På skolan har vi haft julavslutning (som närapå slutade med att eleverna halshögg mig, då jag ändrat deras traditionella julfirande, allt enligt chefens order: gör något käckt som INTE resulterar i tre ambulansfärder som det var förra året). Jaja, jag vet inte om det blev så kul för eleverna men de var otroligt påhittiga och roliga; utklädda till talibaner (och ja, även här spelades Sean Banan: Jag är din snälla taliban), trasdockor och fjortisar. Talibanerna var himla roliga som bad på sina bara knän och mutade domarna rätt rejält! En tredjeplats i tävlingen blev det för dem. (För er som undrar så var inte ambulansen på skolan överhuvudtaget denna dag.) Jag vill passa på att tacka Jens Fredriksson för tävlingsidén, vi gjorde en liknande på Strömsholm i Juletider för typ hundra år sedan.

Svante har varit hemma i en hel vecka och satt i soffan och surade när det var hoppning från Olympia på Tv:n. Det klart att det är roligare att vara med och tävla, än att sitta och titta på! Men nästa år hoppas vi på bättring. Just de tävlingarna i London och Olympia har vi ju annars roliga minnen ifrån, Linus föddes för fem år sedan den dagen världscuphoppningen från Olympia sändes. Och förra året fick alla Svantes hästar; Caramell KS, Saint Amour och Classic Lady placeringar där. Förresten så är både Caramell KS och Saint Amour riktigt fräscha och fina igen! Lite träning i Jul och Nyår så hoppas vi att förbundsledningen låter Svante starta några roliga tävlingar 2011. På tal om träning så rider Svante för fullt nu under helgerna, alla hästarna ska ridas igenom och småhoppas för att kolla träningsstatus och form. Fast idag var det för kallt tyckte Svante. – 19,5 grader. Men när jag frågade om det var för kallt för att rida så löd svaret: Ja för mig, men inte för dig, du behöver motionera…….? Tack för det, älskling. Nåväl, jag klädde på mig ordentligt och valde en lugn springare i stallet. Det är faktiskt riktigt härligt att rida när det är sådär kallt, så att det sticker i öron, kinder och lår. Det påminner mig om min uppväxt och hur man red i ur och skur utan ridhus och ridbana. Hur många gånger har jag inte ridit inför en tävling fram och tillbaka på vår grusväg hos mamma och pappa i becksvart mörker, regn och med en pannlampa som enda ljus? Ett par år kvalade jag till och med till SM, på egenutbildade, egensinniga ponnysar, som var tränade på en grusväg i mörker alternativt terrängbana i skogen 3-5 timmar i sträck lördag och söndag.  Även den gången då jag samtidigt hade brutit vänster arm (gipsad) och höger lillfinger (gipsad) pga en alldeles för snäv sväng i en omhoppning, var jag ute och red på min B och C-ponny. Så jag gillar nog när det är lite på gränsen till outhärdligt. Hästar är livet oavsett gipsade armar eller minusgrader. Och ja, lite korkad är jag nog också!

I kväll har jag lagat julmat. Köket är inte min favoritplats (möjligtvis sittandes vid köksbordet, drickandes kaffe då), absolut inte vid spisen. Men mat blev det och jag har firat med en god macka med julskinka till kvällsmat. Jag har också hunnit julhandla tillsammans med alla andra och just momentet ”mataffär” kan bli ganska spännande i alla fall om man har sällskap av Linus. Han kan nämligen underhålla en ganska stor del av kunderna. Nu sist så pratade han hela tiden, fråga mig inte om vad, för jag försökte koncentrera mig på varorna. Men i kassan tog han kvittot av kassörskan och sa med hög stämma; mamma, jag kan läsa vad det står här. Jaha, svarade jag och fixade med plånboken osv. Jag vet ju att han inte kan läsa. – MAMMA ÄR ETT PUCKO. Spridda fnissningar hördes från de andra i kön. Linus fortsatte:–NÄ, JAG HÖLL KVITTOT UPPOCHNER!  Tanken på att vända kvittot för att ”kunna” läsa, nejdå, den finns inte. Istället knölar han ner huvudet mellan alla påsar i kundvagnen (för det är i kundvagnen han befinner sig) och ställer sig på huvudet och läser: NU SER JAG. DET STÅR: PAPPA ÄR ETT PUCKO!

Imorgon ska vi äta julelunch med personalen, Pierre, Mathilda och Ck, innan de går på julledighet i omgångar. Julafton ska vi fira här på Månsegården för första gången, eftersom mina bröder firar med sina fruar och barn i Uppsala/Västervik i år. Sedan blir det lite julkurser i både hoppning och dressyr innan nyår, om inte vädret ställer till det. Det är nämligen så att om någon vill ha mer snö, så boka en träning för mig. Då kommer det snö. Oftast så mycket så att det inte går att köra säkert och vi måste ställa in träningen. Det var samma visa förra året. På sommaren gäller det omvända; vill du ha sol och trettio grader så boka en träning. Funkar bättre än SMHI.

 

 

2010-12-07

 

"…..och så plötsligt spelas det en bra låt på radion och solen skiner och då är det inte så illa i alla fall!"  Citatet är hämtat från en god vän en lagom sen kväll på Harrys i stan. Nu låter det kanske som om jag hänger på krogen titt som tätt men så är inte fallet. Eller man kan säga att det är rätt kontinuerligt: en gång i halvåret.

Snön och kylan har kommit med besked. Det är viss skillnad på hur man hanterar Kung Bore´s årstid i år mot förra året, när alla blev tagna på sängen av djupsnö och minusgrader. Här i Halland är vi inte så vana nämligen. Men i år verkar det som att de flesta äger en snöskyffel , har bytt till vinterdäck och har kvar vantarna och mössan från förra året. Det är liksom ingen sensation längre med 1 dm snö och -8 grader. Detta faktum gör dock inte mina dagar i ridhuset enklare att utstå. Kallt som satan är det om jag får säga det själv.

Man kan kanske inte tro att jag är fågelskådartypen, men jag har faktiskt ärvt en sådan gen från min käre far som är ganska duktig (i alla fall intresserad) av fåglar. Nu på vintern har vi besök av lite olika sorter och idag hittade en hackspett till mitt träd med fågelmat och gamla äppen. Jag smög runt inomhus med kameran i högsta hugg för att föreviga detta fina besök i Klastorps By. Tyvärr var mina fönster pustade av Inga Alls så bilderna blev lite suddiga. En annan, för mig obekant fågel kom också och provsmakade ett äpple, är det någon som känner till arten på pippin till höger?

 

I lördags hade vi löshoppningsclinic på Månsegården. Tillställningen blev lyckad mycket tack vare den coole Harald Jönsson som kommenterade och lämnade tips och råd i som hördes i högtalaren. Årskurs 3 på Sveriges Ridgymnasium var eminenta funktionärer på banan. Tack till er! För mig var dagen aningens stressig men jag försökte vara trevlig mot alla hästägare, elever och publik. Det man inte märkte var att det pågick ett triangeldrama i huset med Linnea och några kompisar samt att min gode glade son Linus vägrade äta någon annanstans än inuti ett påslakan. Vid dagens slut hittade jag både bröd, smör och en festis i lakanet. Porten till ridhuset gick också sönder ett tag, men den fick sig en omgång med spettet och en arg Nina i andra änden. Sen öppnade den sig snällt hela dagen. Säg vad man inte kan laga med ett järnspett eller för all del en hederlig kofot?

På tal om barnen så har jag en undran. Hur gör man för att INTE bli en curlingförälder i momentet ”tidspress” eller mer konkret ”superpaniknukommerviattmissabussentillkyrkanochadventsfirandet”? Jag som är ensam nästan alla morgnar får puls på 300, svett under armen och rök i öronen när Linus står i pyjamas och kör ett avancerat teckenspråk som ändras var 30:e sekund när vi skulle suttit fastspända i lugna 70 km i timmen för längesen! I söndags fick jag iallfall nog av att Linus testade gränser så då drog vi det till sin spets. Han tjafsade och förhandlade i nästan 4 timmar. Men Jag Gav Mig Inte. Ända sen dess har vi en gullunge som glatt klär på sig, borstar tänder och säger –Tack Mamma! när jag hjälper till. Puh!  Hoppas det dröjer ett tag tills nästa test.

Svante ska få en ny lastbil av sin huvudsponsor Toveks Bil. Det kallar jag lyx! Gamla Bettan (vår gamla trotjänare) är förmodligen ute på en av sina sista resor med Ck just nu. Det är lite olika önskemål med en ny lastbil. Svante kollar givetvis att hästarna reser bra och att det finns packutrymmen. Jag har koll på inredningen, hur mycket eventuella fläckar av tex chokladkladdiga barnafingrar syns på soffan osv. Ck har helt andra frågeställningar: Är det en automat eller manuell växellåda? Finns det kopphållare? Ja, när jag tänker efter så var det just bara de två frågorna hon hade. Men det är ju viktigt att kunna ställa kaffekoppen på plats när man kör!

Snart är det jul!

Kram Nina

 

 

2010-11-23

 

Öka!

Det händer så mycket så jag vet inte var jag ska börja…

Svante och Ck har äntligen kommit iväg på lite större tävlingar igen. Caramell KS visade genast sin klass och blev GP-placerad första helgen. Det var ganska högt, sa Svante om 1.60-klassen och det är ju viss skillnad på att hoppa en meter i Kungsbacka som han gjorde i onsdags och att ge sig in i den internationella storcirkusen i Holland. Hästarna som hoppade 1 meter i Kungsbacka var Helena och Rolfs nya fina häst Breezy och Görans häst Sapphire Z. De hoppade fint även om man kan se att Breezy inte har hoppat inomhus innan nu. Med i Kungsbacka var också Calvano (som heter något mycket längre som jag inte kommer ihåg), han hoppade jättehögt fast hindren var 1.20. Felfritt och enkelt enligt Svante.

Vi har haft studiebesök av 15 elever från Falkenbergs Ridskola. De fick se Svante hoppträna en 6-åring, och sedan Mathilda och Pierre hoppa ett par unghästar. De fick även se Ck packa för tävling och densamma som svärandes lagade en klippmaskin.

Vi har haft två fantastiska praktikanter från Sveriges Ridgymnasium i ett par veckor. En av dem fick bli ”bonus-ryttare” till vår lilla fina treåring Barbados Amour. Sofia står fortfarande för ridningen av ”Barbro” även om praktiken är över sedan ett tag. Ett tag fick vi nästan kalla oss ”praktikplatsen from hell” när en kattunge åt råttgift och dog i armarna på stackars praktikanten och när våra barn utklädda till spöken och varulvar sprang runt bland betforhinkar och hö. Det var i och för sig Halloween men allt kan hända

om man är praktikant hos oss!

Svante har haft kurser i Heby och Alingsås. Han kör så gääärna i sin nya fina Audi. –Glöm inte att bromsa! Säger jag numera istället för Hejdå när han åker. Alldeles nyss ringde Svantes elev som tränar i Heby, Sissela Smith, och berättade att hon vunnit finalen i

 Baltic Cup. Grattis hälsar vi!

Jag har jobbat ganska mycket dessa veckor som ni säkert märkt. Då hinner jag inte uppdatera här nämligen. Vi har haft massor av möten på skolan och nu är det utvecklingssamtal för eleverna. Jag har varit stildomare på Ridskolans utbytestävling och haft kurser här hemma. Däremellan visat hästar, veterinärbesiktigat och sålt. Och jag säger bara det: att sälja hästar är en enkel match om man jämför med att sälja en bil! Herregud vilket meck för att sälja en gammal volvo! Hade annons ute i 30 minuter på Blocket och blev helt nerringd. Gubbar i mängder som direkt började klanka ner på den stackars bilen: den är ju gammal, den har ju gått långt, den har ju ett par repor…. Men – ring inte om du tycker att bilen är så dålig då! Och så prutade de cirka en

 fjärdedel på priset efter 30 sekunder. Nää. Jag gillar´t inte!

Hästarna Wincent och Visit to Wienna har i alla fall fått utmärkta hem med fantastiskt trevliga nya ägare! Det ska bli kul att följa dem på tävlingsbanorna framöver.

Lite hästägarmingel har vi hunnit med att ha här hemma i all enkelhet. Det var roligt och det var många glada som kom. Framförallt ville vi tacka alla som fortfarande är kvar hos oss och stöttar i med –och motgång. Ni är ett härligt gäng som betyder mycket för oss!

Ute är det snöstorm. Nästan i alla fall, det blåser mycket och snöar mycket. Nu planeras det för första advent, luciafirande och julavslutningar. Igår var jag och ett par goda vänner på Gekås och inhandlade julklappar, luciautstyrsel till barnen, och andra mer eller mindre viktiga saker. Fast det var ju förstås väldigt många fler än vännerna och jag på Gekås. Helt otroligt vilken affär! Så mycket folk! Så mycket saker! Jag gillar´t!

Tack och lov har vi hunnit ta det lite lugnare på helgerna. Barnen är oftast trötta efter en hel vecka i skolan och timmar på fritids. Mysiga fikastunder med kaffe och glögg och goda vänner… Det ger både energi och julstämning.

I helgen som kommer är det dags för Stockholm Horse Show i Globen och för första gången på flera år får inte Svante rida. Med skadade hästar får man inga resultat även om han var tvåa i Grand Prix där förra året och vann året innan. Det känns både sorgligt och tråkigt. Globen är en fantastisk tävling, framförallt för barnen. I år får vi istället sitta hemma och hålla tummarna för Bengt och Lisbeth Andersson (Stall KS) som är nominerade till årets uppfödare på Ryttargalan, och hoppas att Svante och hästarna får ett bättre år 2011.

Innan jag avslutar dagens skrivande måste jag rekommendera er att kolla in Ck:s fantastiska blogg HejaCk. Hon är en stjärna! Jag hade aldrig vågat köra lastbilen helt själv, inte ens inom kommungränsen.

 

Om man inte vet vart man ska är det ingen idé att skynda sig.

Man vet ändå inte när man kommit fram.

 

 

 

 

 

2010-10-27

 

Äntligen lite medvind!

 

Veckan i Flyinge var rolig! Vi fick naturligtvis uppstallning i stallet allra längst bort och dessutom allra längst bort i det stallet som stod allra längst bort. Enda fördelen med det var att alla andra stallar gav vindskydd när starka kvälls -och nattvindar for fram över Flyinge. Ett par stallar fick faktiskt utrymmas men vårt stod stadigt i skydd av sex-sju stallar före. Första dagen gick åt till att packa upp stallgrejorna, gå ut och promenera med hästarna och heja på Malou som fick till en fin nollfels-runda. Fina Laura KS var supernöjd och väldigt entusiastisk över att vara på tävling, ville gärna ha äpple eller gå promenad hela tiden. De äldre hästarna tittade med överseende på den ivriga treåringen, suckade och ställde sig att vila sina boxar. Jaja, varken jag eller Laura är ju vana vid att lämna gården så det är ju klart att man blir lite på tårna och på gott humör!

På promenad med hästarna, Ck och Cruella hämtar fika i Helenas husbil..

 

Jag besökte mässtältet och inhandlade nya tyglar (de gamla gick sönder i Svantes fall från Laura) och ett par nya ridbyxor. Helst ville jag ha ett par jeansridbyxor men de fanns bara med låg midja, så det fick bli ett par Pikeur med hög midja så att alla magar hölls på plats. Hämtade nummerlapp och startanmälde i sekretariatet innan Svante och jag körde vidare mot fina Roslövsholm och fantastiska familjen Linell. Linells inkvarterade inte bara oss denna veckan, utan också en känd dressyrryttare med supersnygg fru och en glad gotlänning. Ett par grannar på detta och vips så var det ett helt gäng rökande farbröder i Roslövsholms ridhus när unghästarna skulle visas och löshoppas på kvällskvisten. Ett par fina tvååringar visades bla Eugens lillasyster efter Careful och en valack efter Hiphop. God middag och gott vin på detta och jag sov som en prinsessa hela natten utan barn med mardrömmar och kissnödig hund. (Barnen sov hos mormor och morfar och hunden var kvar hemma).

Andra dagen bjöd på strålande sol och ett par minusgrader. Quantos och Cruella hoppade felfritt i sina klasser och jag och Laura gick promenad och red en sväng på eftermiddagen. Laura skötte sig bra, och vi tog ett varv i Craafordhallen som avslutning på ridpasset. Väl tillbaka i stallet hör jag en okänd stämma från boxen bredvid: "Nina, jag har hört att dina barn är rädda för mig". Jag står som ett frågetecken. Pratar han med mig? Han sa ju "Nina". Varför är mina barn rädda för honom?? DÅ fattar jag! Det är Charles ifrån Tv-programmet Ponnyakuten som Linnea är så rädd för! Han var lika rolig (inte farlig) i verkligheten som på TV och dessutom var Linnea inte alls rädd för honom när de träffades på fredagen. Charles var på Breeder´s med den numera välkända hingsten Sohn der Sonne, den fina vinnaren i gångarter i 3-årschampionatet.

På fredagen kom min och Jessicas (Kristinebergs Jessica alltså) hejarklack med fikakorg, kaffe och hemgjord lunch. Vilka vänner vi har! Jessica och Crutol hoppade en fin runda på morgonen med oturliga fyra fel. Svante hoppade sina hästar och Quantos satte en nolla igen vilket betydde biljett till söndagens final. Denna dagen hjälpte jag Ck en del i stallet så jag var allt annat än ren och fin, som alla de andra dressyrtanterna.

 

Ck var snäll och hjälpte mig att knoppa Laura på eftermiddagen inför vår start kl 18.30. Laura var inte lika avspänd idag utan sköt rygg rätt så rejält ett par gånger. Till slut kom jag iallafall upp och Laura och jag tog oss an Craafordhallen med god framåtbjudning och glada miner. Domaren tyckte att Laura hade fina gångarter och att hon var lydig. Dessvärre är hon i en växtperiod och högre bak, vilket gör att hon inte bär upp sig så bra. Vi fick iallafall lite applåder efter uppvisningen (av vår eminenta hejarklack) och jag är jätteglad för att Laura var så pigg, avspänd och lyhörd på banan. Det kommer att bli en jättefin häst såsmåningom, det är jag säker på!

Med barnen på plats gick lördagen i ett nafs. De terroriserade Ck en del i stallet och senare även Charles. Linus förföljde honom och berättade att det är farligt att röka samtidigt som han fällde upp och ner ett paraply. Ck hade lite "livs-skola" med Linnea, de gick igenom användningsbara fraser på tyska samt vad som kan hända om man dricker för mycket vuxendricka. (Det hade Linnea dock klart för sig efter att ha hört personalen dagen efter deras personalfest. "Då kommer man inte in på dansen". Rätt svar, duktig flicka!)

Till kvällen var det dax för Hopphästauktionen där vi blev bjudna till ett så kallat Vip-bord av Helena och Rolf. Vi satt nere i ridhuset och serverades mat och dryck samtidigt som Royne förolämpade alla som inte bjöd tillräckligt högt på hästarna. Det var riktigt underhållande och bra stämning. Britta var på plats och bjöd helt spontant på en riktigt fin valack efter Saint Amour. Det slutade med att Britta fick hästen till vår stora glädje. Se Delaware här.Efter detta auktionsfynd var stämningen på topp vid vårt bord när Jessicas och Bengts häst Bazooka KS kom in och hoppade. Och som han hoppade! Ett sus gick genom publiken och budgivningen började. Det var många som bjöd men högsta budet kom från vårt grannbord där familjen Palm från Jönköping satt. De meddelade att de ville att Svante skulle rida hästen samtidigt som serveringspersonalen kom med champagne till både Britta och familjen Palm för att gratulera till köpet. Sen blev det fest på riktigt och Svante fick två fina 3-åringar att rida helt oplanerat men fantastiskt kul!! Dagen före auktionen blev det också klart att Helena och Rolf har hittat en fin häst som de ska köpa. De och Svante har valt ut en superfin 4-åring efter Mr Blue som heter Breezy. Vi har så härliga hästägare! Ett glatt gäng, ingen nämnd ingen glömd. Vi gillar er skarpt!

 

Quantos på Prisutdelning med ägaren och Uppfödaren Britt Sundström

 

Söndagen blev också väldigt lyckad med en skön seger i Breeder´s Trophy för Quantos. Han hoppade jättefint och verkar trivas bra i sitt nya liv som valack. Svante tror mycket på Quantos i framtiden.

Framtiden ja, vad ska man säga? Nästa helg är det tävlingar i Grevagården för stallets blivande stjärnor.  Saint Amour har fått klartecken till att börja hoppa så smått och Caramell känns superfin säger Svante. Om några veckor ger de sig ut i Europa igen Ck, Svante och hästarna.

Kanske har vi äntligen fått lite medvind i seglen!

 

 

2010-10-18

 

Det händer grejer!

 

Svante frågade så snällt för ett par veckor sedan om jag ville att han skulle rida Laura en gång åt mig. Absolut, svarade jag, för det vill man ju inte missa. Svante är så duktig på att få till det där lilla extra med hästarna och det kunde behövas inför 3-årschampionatet på Flyinge. Intet ont anandes från någon sitter Svante upp på Laura efter att jag longerat henne en stund. Tre steg hann Laura ta innan hon fattar att det INTE är som vanligt i sadeln. Med otrolig spänst som slår vilken rodeo häst som helst så får hon av Svante på mindre än tre sekunder. Det var i detta fall från en högt bockande dressyrhäst på närmare 1.78 cm som Svante skadade sina revben. Inte bra. Inte ett dugg.

I drygt en vecka har alla sprungit runt på Månsegården i mer eller mindre skräck för Chefen. Han har varit allt annat än glad. Mathilda och Pierre har fått rida så svetten lackar (trots bister kyla) till spridda skurar av skäll. Chefen har stått i mitten av manegen och jag har byggt hinder. Alla har vi under tystnad försökt följa instruktionerna utan att reta mannen i keps mer än nödvändigt.

Tack och lov har revbenen läkt och Chefen har återgått sitt normala jag igen.

Vi har också fått ett par ganska roliga besked om framtiden (äntligen!) vilket också lättar upp stämningen en del.

Igår var vi på Jump `n Learn på Kvarnagården med ett par unghästar. Pierre och Mathilda hoppade hästarna och Ck och jag kom med glada tillrop. Svante kom med lite konstruktiv kritik och det är ju tur att han är med och styr upp tillställningen emellanåt. Extra trevligt förstås när han är på gott humör också! Alla hästarna hoppade bra och speciellt roligt var det med hästen Sapphire Z som debuterade så fint och lätt med felfria rundor.

Vi har alldeles för många hästar vilket gör att vi hyr in oss på Kvarnagården med två av våra treåringar; Wincent och Barbro. Detta innebär att både jag och personalen tillbringar en del tid på Varbergs Ridklubb. Jag sköter mockning och fodring och Pierre sköter ridningen tillsammans med vår duktiga praktikant Sofia. Det var just ett sånt tillfälle, när jag hade mockat och packat höpåsar (med stinkande hösilage) efter arbetet som tänkte att jag hinner nog handla lite mat innan nästa arbete börjar. Så jag drog till affären i mina smutsiga illa-luktande kläder och fulmössa. Smög runt bland hyllorna på ICA och trodde att jag inte syntes. I kassan meddelar kassörskan glatt: "Du har vunnit!" En stor blinkade lampa drog igång i taket och ett tjutande vinstlarm gick igång på högsta volym. Alla tittade på mig och min fulmössa, och jag tänkte att jag måste ha vunnit minst en bil med den här uppståndelsen. Med stolt röst meddelar kassörskan "Du har vunnit en tub ekologisk tomatpuré!".

En sak som jag inte gillar alls är bokföring och kontorsarbete. Men med jämna mellanrum måste jag ta mig an den växande högen av papper på skrivbordet. Häromveckan hittade jag ett brev från Statistiska Centralbyrån i pappersröran med ett formulär som man minsann var tvungen att fylla i. Det verkade roligare än bokföring så jag kastade mig över frågorna. Brevet var till småföretagare innehöll företagsfrågor. Det blir lite roligt när man är hästföretagare och den enda inkomsten man har på företaget är undervisning av häst och ryttare + försäljning av häst en gång vartannat år ungefär. Iallafall när merparten av frågorna ser ut ungefär såhär:

"Anser du att företaget är innovativt inom introduktion av nya produktionsprocesser?"

Breeder´s närmar sig och jag borde inte sitta här och skriva utan packa istället. På onsdag åker vi (Svante, Ck och jag) mot Flyinge med hopphästarna Quantos, Cruella de Vil KS, Malou och dressyr/rodeo hästen Laura KS. Vi får hoppas att hästarna sköter sig bra, och att det inte blir för kallt och blött i stallarna. För första gången ska jag se på lördagens auktion av 3-åriga hopphästar. Det ska bli kul.

Håll tummarna för våra hästar! Vi ses i Flyinge.

/Nina

 

 

 

2010-10-01

 

 

Det är dags för fredagsmyyyys!

 

 

Linnea och Linus har fixat Tacos till fredagsmyset.

 

Veckorna går och de innehåller både tråkigheter och roligheter. Den tråkiga händelsen med vår fina häst Parodi har ni nog inte missat. Tänk vad det kan gå fort från frisk till väldigt sjuk och så helt plötsligt är hoppet ute.

Detta året har verkligen inte varit toppen sportsligt sett, med skadade och sjuka hästar. Vi har rannsakat oss själva och gått igenom stallrutiner osv, men kommit fram till att skadorna har orsakats av rena olyckshändelser. Caramell och Anton skadade sig tex i "stridens hetta" på tävlingsbanan. Vi har sällan eller nästan aldrig (peppar, peppar....) hästar med kolik eftersom vi ger ordentligt med hö fyra gånger om dagen och alla hästar går ute i hagen. Men som Svante så klokt sa i en intervju: "På den här nivån är det inte fråga om hästen kommer att skada sig, det är en fråga om när". Det låter ju väldigt tråkigt men jag tror nog att de flesta Svårklass-hästar på Internationell nivå någon gång har haft en känning av det ena eller det andra, tyvärr. Nog om detta.

Emma som har jobbat hos oss har gett sig ut på nya äventyr (fast jag vet att hon kommer och hälsar på emellanåt när Linnea och Bellis ska träna). Vi önskar henne lycka till och skickar henne ett stort tack för tiden hos oss. Istället för Emma har en "nygammal" storfavorit återvänt - nämligen Pierre. Pierre arbetade hos oss för ett tag sedan och vi är väldigt glada att han vill komma tillbaka. Med Pierre, Ck och Mathilda i stallet så är det full fart från morgon till kväll. Ck håller låda och vi andra försöker hänga med i de snabba tankegångarna. Det är väldigt underhållande att tillbringa en stund i stallet i dessa personers sällskap.

Och stunder i stallet blir det, äntligen! Fina Laura KS har flyttat in igen och hon och jag tränar för start i Flyinge och treårschampionatet. Jag älskar verkligen den där jättestora oranga hästen! Idag har vi skrittat ut i sällskap av ingen mindre än Saint Amour. En härlig höst-tur på stubbåkern i eftermiddagssolen.

Svante är någonstans i Sverige och har kurs ikväll. Vi har turats om att arbeta kväll i ett par veckor och det är skönt att han har varit hemma lite mer. Under de första skolveckorna arbetade jag sjukt mycket, ibland 13 timmar om dagen, och då var väldigt lyxigt att någon hade fixat med tvätt, mat och barn. Jag är ju van vid att göra allting själv annars.

Min kära mor och käre far fyller/har fyllt jämnt och bjöd då oss barn och barnbarn på en fantastisk resa till Mallorca. De bjöd även respektive men Svante gillar varken värme, sol eller bad så han vilade upp sig här hemma istället, utan fru och barn. Resan kom verkligen lägligt efter ett par veckor med alldeles för många arbetstimmar. Hemkommen igen med lite skön solbränna och utvilad hjärna känner jag mig lugnare och samtidigt piggare än på länge. Känns riktigt bra!

Idag har Andy Svärd varit på skolan och pratat om individuell utveckling och en massa annat smart. Alla elever på Sveriges Ridgymnasium fick höra på honom och det var mycket tänkvärt. En egen coatch hade minsann behövts emellanåt.

 

 

"Att leva är inte tillräckligt. Solsken, frihet och liten blomma måste man också ha!"

 

kram Nina

 

 

2010-09-15

 

Visst har det funnits dagar då jag utstrålat ordning, kontroll och ett visst mått av struktur. Veckan som gått har inte innehållit sådana dagar. Jag har i och för sig försökt att dölja mitt förvirrade inre med att sätta på mig mina gamla glasögon för att få en form av ett stabilt yttre. Kan meddela att det har föga hjälpt. Nåja, min kära kollega uppmuntrade mig och menade att andra kör med "Manegement by fear" och jag kör mest stilen "Go & gla, kexchoklá".  Och även om jag blivit bortgjord inför ett par hundra människor denna veckan och även om jag lyckats att gå runt med en tablettask (!) i halskragen utan att märka det, så är jag faktiskt ganska glad alltsom oftast.

 

Här försöker jag bokföra, med barn i knäet och små, små cowboyleksaker.

 

Ett besök på Liseberg har vi avklarat i veckan, till hela familjens stora glädje. Vi åkte Balder och Rabalder och allt däremellan.

En av våra kattungar, Tusse, har fått ett nytt hem. Han har fått äran att flytta till Parodis ägare och kan numera stoltsera med en egen "trevåningslägenhet för katt" med diverse leksaker därtill. Barnen har konstaterat att Tusse kommer att sova gott på husses mage!

Linnea och Bellis kämpar på med ridningen och idag har de tränat med de andra barnen i torsdagsgruppen. Linnea är redan en riktig stilryttare och gillar att lära sig nya ridvägar och att rida korta och långa travsteg med sin lilla shettis. - Det blir nog en liten dressyrryttare det där, konstaterade Svante häromdagen, lite besviket men mest stolt. Och då gjorde Linnea halt och hälsade, precis vid X.

Och på tal om Linnea och dressyr så fick hon denna frågan för ett par år sedan:  - Hur gick det för mamma på dressyrtävlingen? - Det gick skitdåligt. Hon fick ett stopp däruppe vid domaren så det blev fyra fel.

Nästa vecka vilar barnen och jag ut oss på Mallorca!

 

"Den nya lärarinnan skrev i närvarorapporten: - Hjälp! De är här allihop!"

 

/Nina

 

2010-08-30

 

Det har varit ett par stressiga veckor med mycket arbete och lite tid över. Därav inga nya dagboksinlägg. Jag hinner helt enkelt somna före jag börjar skriva.

Skolan har börjat och jag har fått anställning på Sveriges Ridgymnsium och ska arbeta ett par dagar mer i veckan än vad jag gjort tidigare. Det är både spännande och roligt med nya arbetsuppgifter och jag hoppas att jag kommer att hinna och orka med. Jag kommer att undervisa i alla tre årskurser så det blir att investera i varma kläder till vintern. Många ridhus-timmar väntar.

Eftersom vi har mer än fullt i stallet har jag också kommit igång att rida lite mer. Det är verkligen lyx! Ett par dagar i veckan åker jag till Kristineberg och rider superfina Laura KS också, på deras ridbana som ligger mitt i en hage. Ibland är det svårt att hålla koncentrationen dock, då Kristinebergs alla fölungar har uppvisning i bock och hopp precis utanför. Mysigt!

Stallet är som sagt välfyllt och vi har ett par riktigt fina nya hästar. Att Saint Amours lillasyster har flyttat in har ni nog inte missat. En superfin svart häst vid namn

Salut D`Amour som är hur social och mysig som helst. Hon är högre än storebror, men verkar ha samma fina hoppteknik och arbetsvilja. I boxen bredvid "Sally" som hon kallas bor en fux som heter For Fun. En smidig femåring med attityd och fin spänst. For Fun är efter For Feeling. En ny buse har också flyttat in, Winchester, 6-åring e Tornesch - Everest. Han är en påhittig kille med härlig galopp och utstrålning. "Calle" är inte helt ny i stallet, men kan få en presentation iallafall. Han är fem år, en stor och ståtlig hingst. Även han är fux, fast lite mörkare. En häst med stor galopp, stort hopp och ändå försiktig. Det var några av de nya hästarna. Får presentera resten en annan gång.

Om vi bortser från hästar ett tag, som ändå är rätt trevliga djur, så har vi de betydligt otrevligare spindlarna som jag måste nämna. De har nämligen flyttat in igen! De har så långa och krokiga ben att det är ett rent under att de inte snubblar på sig själva där de far fram över golvet. Sen klättrar de upp på en vägg och sitter där helt stilla och glor på mig. Vedervärdigt.

På tal om äckliga djur så har vår kattmamma Kitty kommit till lektionen "Att fånga en råtta" i sin kattungeskola. I sadelkammaren pågår då strider på liv och död, som vanligtvis slutar i blodbad för råttan. Våra urgulliga kattungar sitter sen och smaskar på svans och huvud på råttan som är större än de själva. (Här är jag nära att kräkas bara av att skriva om eländet.) Uuääärk!

  

 

När jag var yngre så målade jag en del, och nu har jag börjat lite smått igen. Jag har dock aldrig gått en målarkurs i hela mitt liv, så det här med att blanda färg och vilka penslar man bör ha osv, det har jag ingen aning om. Det är kul att måla ändå.

Avslutar med ett ordspråk som jag gillar:

Dåren drömmer om rikedom,

den kloke om lyckan.

Take care!

/Nina

 

 

2010-08-17

Augusti

 

Höstens härliga tid är här och jag kokar sylt och saft, bakar bärpajer och tillreder fruktkompotter. Slänger ihop lite plommonmarmelad och äppelmos med mynta som jag sakta häller upp i glänsande glasburkar. Pysslar ihop små etiketter och syr vackra tyghattar med band till mina väl rengorda och steriliserade glasburkar med årets färgglada skörd.  

 

Eeeh.... Nä.

 

Tiden rusar iväg, almanackan är fulltecknad, semestern är slut och hos oss är det full rulle. Vi har mer än fullt i stallet och det är många fina nya hästar som har flyttat in. (Presentation av alla hästar kommer så småningom, ni får vara nyfikna ett tag till.) Som vanligt består våra dagar av mer eller mindre kaos. Barnen bjuder på oväntat bus och antingen öser regnet ner eller så är det närmare 30 grader varmt. Det enda man kan vara säker på är att man kan inte vara säker på nåt. Men det brukar bli bra ändå. 

 

Ett par bilder på de allra minsta bjuder vi på idag. Små tvåbeningar och små fyrbeningar. 

 

Linnea visar stolt våra söta kattungar, en blandning av bonnkatt och skepparkatt.

De heter Korven, Bubblan och Tusse.

 

Hemma hos oss kan det smyga små Cowboysare i buskarna när man rider.

 

Kärt barn har många namn... Här är Donna A Karen, även kallad Smulan, Puddingen och Biskvien. Vi är hälften ägare till godingen e Highcruiser-Donnerhall-Pik Bube. Uppfödare Stall Backabjär.

 

 

 

2010-07-31

 

I fullmånens sken

 

Jaa, det kan man ju undra, vad vi håller på med mitt i natten hos oss. Vanligtvis så sover vi gott men härom natten vid tre-tiden sisådär, så såg man Svante och undertecknad springa runt i cirklar i bara nattsärken för att jag bort katter som råkat i slagsmål på ridhusparkeringen. Det är inte klokt vad två katter i slagsmål låter illa. När det till råga på allt är 30 grader varmt och alla fönster står på vid gavel så låter det som om katterna har flyttat in i själva öronhålan på en och där skriker de i dödsångest. Inte okej, som Ck hade sagt. (Både om oljudet och om "odjuret").

I fullmånens sken kan man också gå på fest och det har jag gjort! I torsdags var det dax för mig och mina kära hästvänner att gå på schlagertorsdag på Societén. Fastän några av oss, dock INTE jag, hamnade i nästan samma tillstånd som månen så tog vi oss alla hem och upp dagen efter. Där spriten går in går vettet ut och ibland kan ju det vara riktigt roligt i rätt sällskap! Och dessutom så dansar man ju så bra!

Det har inte precis varit någon feststämning på hästeriet i helgen. Svante har varit i Hickstead för att rida i Superligan, men mycket oturligt så blev Caramell KS rädd för en häst som sparkade bakut på framhoppningen så hon kastade sig bakåt och gjorde sig då illa. Det är inget allvarligt men man tog beslutet att inte riskera något och därigenom inte starta. Svante blev förstås helt förtvivlad men som plåster på såren så var den fantastiske hästen Nostradamus med på resan och startade två mindre hoppningar och var dubbelnolla och placerad i båda!

Idag har Emma, Mathilda och jag varit på Varbergs Ridklubbs tävlingar och där har

Calvano Z, My Princess Solero och For Fun hoppat klasser upp till 1.10. Alla hästarna har skött sig jättebra och jodå, vi hann med en kort kaffepaus, så det var trevligt. Inga hästar som tog vägen genom sadelkammaren ut ur lastbilen, inga markkänningar och inte ens gnälliga barn.

Förra veckan bjöd inte bara på varmt och vackert väder, det var husvisningar, hästvisningar och lektioner. En eftermiddag bestämde vi oss för att turista i vår egen stad och vi åkte med barnen in till Varbergs Fästning. Vi besökte en medeltidssmedja och skrev med fjädrar och slog mynt med hammare. Linnea och jag gjorde ett halsband och Svante visade oanad pysseltalang då han och Linus gjorde ett snyggt medeltidsarmband. Efter lite stärkande glass från Kallbadhuset så hängde vi med på en dramatiserad visning på Fästningen. Det var häftigt! Vi hamnade i en historia som utspelade sig på 1600-talet bland hårt arbetande bönder och oförskämda soldater. Otroligt spännande både för barn och vuxna och väldigt fascinerande med underjordiska gångar och fängelsehålor.

Äntligen kan jag också konstatera att det har blivit sommar på riktigt! Mamma och pappa har nämligen lagat sin båt och vi fick vara med på premiärturen till Balgö. En underbar dag med sol och bad på en ö i havet. Det är ett helt annat lugn än på den fullbelagda badstranden på Getterön. Bara vind och vatten och en egen sandstrand. Och så snälla mamma och pappa som tar med barnen på krabbfiske och som bjuder på gott kaffe i solskenet.

 

 Se upp för brännmaneterna!

/Nina

 

 

2010-07-18

 

Sommarsöndag på Månsegården

 

Kl 04.30: Linnea sätter sig upp i sängen och frågar - Ska vi åka till ridlägret snart?

Jag svarar yrvaket med en blick på klockan: Eeeehhh näää, sov du...

Kl 05.30: Linnea sätter sig upp i sängen och frågar- Ska vi åka till ridlägret snart?

Jag svarar något mindre yrvaket: Nej. Sov nu.

Kl 06.30: Hela familjen sover djupt och gott, och väckarklockan är helt tyst, fastän den var inställd på att ringa just 06.30.

Kl 07.30: Vaknar och kollar klockan. Va?!?! Skriker i falsett: Vi har försovit oss! Ridlägret börjar SNART!!

Lite kaosartad start på dagen men vi hann både fodra hästar, släppa ut ett par och komma i tid till ridlägret. Linnea hade ju börjat packa sina grejer för flera dagar sedan, så det var bara att tråckla in Bellis och skåpet i transporten och åka. På motorvägen möter vi lastbilen med Svante och Ck som är på väg hem ifrån Aachen. De har åkt hela natten och är äntligen hemma igen.

Lämnar av en glänsade ponny och en spralligt glad och söt tjej på ridläger hos Evelina. Väl hemma igen fixar Svante frukost-fika med starkt kaffe till Ck, mig och sig själv. Vi skvallrar en stund om tävlingen i Aachen och om smått och gott innan det är dags att mocka och motionera lite hästar. Det är väldigt skönt att Svante är hemma igen. Linus är nöjd och glad att få åka traktor med pappa. De sladdar banan och kör hö. (Linus tycker att jag kör traktorn för sakta.) Emma har semester och Mathilda är och tävlar sina hästar i Strömstad denna helg (det har gått bra för henne, femma, trea och tvåa i klasser upp till 1.40. Heja!), så då får jag fixa i stallet bäst jag kan. Det slår ju aldrig fel att det krånglar till sig när jag är ensam, som igår tex, när en boxdörr släppte från fästena och jag fick mecka med kofot och skruvmejslar. Och så hittade jag en äcklig död skata i foderkammaren och en vattenkopp fick spel sprutade vatten. Hästarna har iallfall skött sig bra i helgen, de har varit snälla och väluppfostrade!

Idag på eftermiddagen har Svante klippt gräset och jag har rensat ogräs och krattat. Det blev så fint på vår lilla gård! Linnea och Bellis hämtades på Olsegården, de hade haft en jätterolig dag, hoppat bana och ridit dressyr. Bellis hade snygga flätor och rött glitterspray i svansen.

Barnen har somnat gott efter att ha badat i vår lilla pool på gräsmattan nu ikväll. Den är ca 30 cm djup och full med gräs-klipp och flytande smådjur, men tydligen väldigt rolig trots allt. 

Imorgon väntar en ny sommardag!

/Nina

Glada ridlägerbarn med glänsande ponnysar.

 

 

 

2010-07-14

 

Falsterbo veckan inleddes med att jag och barnen skulle åka före lastbilarna ner för att spåna i de sju boxarna. Det var hett och strålande sol och väl framme så fick vi reda på att personalen i stallkontoret är på lunch och ingen vet i vilket stall vi ska stå.  Får besked att vänta tills de är tillbaka. Lastbilarna med hästarna samt Ck och Mathilda anländer. Det är jättevarmt och vi väntar på någon som äter lunch för att få besked om vilket stall vi ska stå i. Till slut inser vi att det är för varmt för att ha hästar på lastbilarna i solgasset, de måste ut, plus att 58 andra lastbilar väntar på att få packa ur sina grejer och parkera. Fortfarande ingen som vet var vi ska stå, men med lite detektivarbete (hemligt hur) klurar jag och Mathilda ut vilket stall och vilka boxar som gäller. Boxarna är nämligen inte märkta med namn och stallkontorspersonalen verkar njuta av lunchrasten. Vi packar ut allt - hästar, foder, sadelskåp, mer foder, vattenkannor, hinkar, täcken för alla väder och mockningsgrejor. Svetten rinner, men vi får god hjälp av parkeringspersonalen som har fyrhjulingar. Senare får jag reda på att de i stallkontoret varit ganska sura för att vi lastat ut när de var på lunch. Här börjar jag irritera mig lite, men bara lite.

En stund senare går vi till ackrediteringen för att hämta band så att vi kan komma in i stallet och till området. Svante var på tävling i Björbäck denna "ankomstsöndag" och skulle inte dyka upp förrän vid 22-tiden. Förklarar att det är jag som är "fru Johansson" (I och för sig inte helt sant, men det låter bra!). Svante är internationell ryttare i Falsterbo och de internationella ryttarna får band till sin "partner".  De sneglar misstänksamt men jag får till slut ett band. Ck säger att hon är groom, och efter lite tjafs får hon också ett band. När jag meddelar att vi har sju hästar och behöver ett band till för att Mathilda ska kunna sköta hästarna så är det stopp.

- Det är inte vårt problem att ni har så många hästar.

-Nä, men hästarna behöver skötas det funkar inte med bara en person på sju hästar.

-Du kan betala mig 2000 kronor så får du ett band säger damen i ackrediteringen.

Hallå! Ska vi betala för att kunna sköta våra egna hästar? Det är inte precis en VIP-biljett vi bråkar om, utan en biljett för att komma in istallet och på framridningen. Jag har inte 2000 kronor. Efter mycket arga toner från ackredeteringen känner vi oss som förbrytare och alla har lust att åka hem. Vi fick naturligtvis inget extra band för att kunna sköta hästarna. Svante gjorde ett nytt försök morgonen därpå, men blev utskälld han också.

Det är då man undrar hur Jana tänker. Ska de som tävlar internationellt komma in på banan med spån i hästens svans och smutsigt träns? För att hästskötaren inte hinner fixa klart allt själv? Ska vi betala 2000 kronor för att FÅ LOV att sköta våra egna hästar?? På andra tävlingar blir ryttare och hästskötare välkomnade och behandlas med respekt. Här är det precis tvärtom. Kom helst inte hit och stör. Vi vill helst bara ha betalande publik här. Inga jävla hästar och ryttare och sånt trams. 

Det var en minst sagt irriterande start på veckan men det redde ut sig så småningom. Dessvärre blev hela veckan urusel tävlingsmässigt sett. Saint Amour och Caramell KS stod skadade båda två på torsdagen och de andra som inte var skadade hittade på lite hyss. Quantos och Malou hoppade iallafall väldigt bra i kvalen och gick till final, och Parodi hoppade jättefint i Derbyt. Let´s Dance tog stallets enda placering - en vinst i andra sjuårskvalet. Sveriges vinst i laghoppningen gjorde att man blev glad hela kroppen, även om inte Svante ingick i laget som det var tänkt.

Om man bortser från tävlingsbiten så har det varit en fantastisk vecka. Sol, bad, fest och många vänner. Och personalen på lastbilsparkeringen, de är iallafall trevliga!

 

Nu är Svante på plats i Aachen med Caramell KS och Parodi. I skrivande stund vet jag inte hur laget kommer att se ut. Vi får se om Svante och Caramell är med. Igår hoppade Caramell felfritt i 1.50 på den stora och anrika banan.

 

/Gnälliga Nina

 

 

 

 

2010-06-30

 

Har inför kvällens dagboksskrivande laddat med en massa god choklad som jag fick av mina mentorselever när de tog studenten. Inte dumt alls..

Sommarlov och sommarkurser är i full gång. Barnen är hemma hela dagarna och jag hör ordet "mamma" i olika stadier av panik många gånger per dag. (Riktigt panikartat var det när Linus hängde upp och ner i knäna ganska långt upp i äppelträdet utan att kunna komma ner. Mamma räddade såklart sötnosen). Vi har också haft olika andra barn här varje dag, eftersom många föräldrar fortfarande jobbar. Det blir mycket mat att laga, och många mellanmål att fixa. Diskmaskinen går hela dagarna tycker jag och Linnea som gillar kläder har minst tre klädbyten per dag beroende på aktivitet och väderlek, så tvättmaskinen går en del den också.

Midsommarhelgen blev en svettig tillställning. Svante red hela dagarna och jag tillbringade de varma och soliga dagarna på mammas och pappas höränne. Även om de flesta förmodligen åt jordgubbar, eller tog sig en och annan snaps till färskpotatisen, så är hökörning mysigt och väldigt somrigt. Att känna doften av nyslaget hö och dricka iskall rabarbersaft i skuggan samtidigt som man kliar på de röda stickmärkena på armar och ben (efter höbalarna, jag har inte blivit sprutnarkoman), det är sommar!

Någon undrade om det finns fler "ryttarbloggar". Jag ska ärligt säga att  jag har ingen aning. De enda bloggar jag läser är HejaCk! och Havrepappas blogg på sajten Hippson. Sidor som jag besöker varje dag är TidningenRidsport, Hästmagasinet och Hemnet. Jag höll ju på att glömma Facebook! En mycket användbar sida, jodå! Idag tex, har jag skickat ut en inbjudan till återträff för klasskamraterna i årskurs 1-9. Sen kan man ju alltid kolla in gamla ex och såna typer och tänka att "Oj så gamla de har blivit!". Och tro att man själv fortfarande ser ut som man gjorde när man var 25. Haha!

Imorgon har jag en rolig hoppgrupp som kallas "Vi som vill men inte vågar" (tack Anna, för det mycket fyndiga namnet). Förvisso är alla inställda på att hoppa, fast inte så högt, och lika viktigt som hoppträningen är fikat efteråt. En grupp jag kommer att gilla tror jag! När jag nämnde gruppen för min elev Maud utbrast hon förnärmat:

"Jag vågar! Men jag vill inte!!" I den gruppen behöver man inte ens besvära sig med att ta med hästen. Man tar fikat direkt.

Annars planeras det för den årliga Stefan Jansson-träningen som avslutas med schlagertema och dans på Societén. Det är en höjdare!

Givetvis är förberedelserna i full gång till Falsterbo-veckan. Som vanligt är det en hel cirkus som ska med. I ett par veckor har både Svante och jag varit hemma båda två (han är ju oftast bortrest på tävling annars, och när han väl är hemma så får han passa barnen så att jag kan åka och jobba). Jag har hjälpt till att bygga hinder emellanåt när han rider, och det är mycket inspirerande och kul. Hästarna ser fina ut och jag hoppas verkligen att det går bra i Falsterbo, men även om det inte skulle göra det så är det superfina

hästar ändå.

Ett antal VIP-inbjudningar har anlänt till Svante inför Falsterbo. Sån´t gillas! Och, trot eller ej, så har jag fått en alldeles EGEN inbjudan. I ett eget kuvert. Till Nina Sturesson. I och för sig fick Svante samma inbjudan redan förra veckan, så man kan tänka att de hade några över som de inte visste riktigt var de skulle göra av. Men ändå.

 

So long!

/Nina

 

 

 

 

2010-06-20

Idag har jag inget roligt att skriva. Har haft "sommarlov" i en vecka, med mina goa barn och man hemma! Hjärnan ligger på laddning i köket tills imorgon när det är ny vecka och vi ska ta nya tag. Tills dess får ni hålla tillgodo med lite bilder...

 

Hela familjen har byggt och målat vårt nya staket. Mysigt med en gemensam arbetsuppgift och sedan picnic i kvällssolen på brädhögen.

 

_________________________________________________________

 

2010-06-10

 

Årets bragdmedalj går till........ personalen!

 

Jag måste börja med att berömma vår personal! Dessa veckor har det varit väldigt mycket att göra för både Emma och Ck ändå härdar de ut och de hinner tom le emellanåt! Vi har och har haft så otroligt duktig stallpersonal genom åren. Denna veckan är tex vår goa skånetös Cilla på plats igen för att hjälpa till på tävlingen i Stockholm eftersom Mathilda tar studenten. Sophie har också hjälpt till några dagar och för att nämna några andra "gamla godingar" så har vi Evelina och Sofia - se vad de sysslar med här, Olivia - se hennes hemsida här, Olof - se hur det har gått för honom här, och många fler. Vi är stolta över er! Härliga och entusiastiska praktikanter har också passerat genom åren, från Skåne i söder till Norrland i norr.

Svante, Ck och Cilla är alltså på plats i Stockholms-trakten med hur många hästar som helst som ska tränas inför Falsterbo. Idag har det gått bra med tre placeringar i första klassen.

För övrigt är det lite tråkigt då vi hade hittat en gård som vi gärna ville ha, men den blev alldeles för dyr så då det är bara att leta vidare. De sista dagarna har bara gått åt till att fundera över bud och ev flytt så jag har inte haft någon ro till att skriva på hemsidan. Annars brukar jag ju inte ha tid, men det är faktiskt lite lugnare för tillfället.

Eleverna på Sveriges Ridgymnasium har ridit sina sista lektioner för terminen och nästa vecka är det avslutning. I förrgår hade några lärarkollegor och jag en liten avlsutningsfest för treorna med lek & spex (usch, jag som INTE kan improvisera alls lika bra som Ingrid och Micke, men några dansmoves och glada tillrop bjöd jag på minsann). God grillad mat, det bjöd Micke på, allt serverat till högljudd sång - För vi har tagit studeeeeeenteeen!! (Och även andra sånger som inte passar att nämna i text). Jag kommer att sakna er, treor!

 

I tisdags blev jag, tro det eller ej, utsläppt från gården och fick åka på tävling! Nu var det inte världens mest spännande tillställning, det var en lokaltävling i Kungsbacka där Svante skulle starta vår egen häst Caprillo KS i 90 och 1m. Både jag och hästen överlevde, fastän han är en skrikig och lite ofokuserad fyraårshingst och jag är en otränad hästskötare. Jag fick på både sadel och träns (med god hjälp av Eva kanske jag ska tillägga), och hann tom med en god kopp kaffe mellan klasserna. Det är ju liksom därför man åker på tävling! Caprillo hoppade fint och regnet väntade ända tills vi åkte hem.

I helgen träffade jag mina tjejkompisar över en fika hos Jessica. Tänk att vi har så mycket att prata om alltid. Ett par timmar går jättefort när man har trevligt och det hade vi! En sväng runt om i Kristinebergs hagar jämnade ut kaloriintag med kaloriförbränning och jag kom på att vi har väldigt många hästar! Tre söta pållar hittade jag i hagarna med ägare på Månsegården, de är på bild nedan, och samtliga är till salu. Kooom åååå kööööp!!

 

      

             --------------------------------------------------------------------------------------------

 

2010-05-26

 

Fundersam

 

Det har gått ett tag nu, när dagarna bara flyter på. En dag blir två, blir tre, snart en vecka, en vecka till. Vinter blir vår och vår blir sommar. Dagar och veckor när det mest gäller snabba beslut som dagens schema i stallet, vad vi ska ha till middag och vad som behövs planeras inför arbetsveckan.

Sen finns det dagar och veckor som denna, då det är mycket att fundera på. Viktiga beslut ska fattas, om hästar och om framtiden. Jag är en person med extrem beslutsångest. Jag vänder och vrider och tänker och tvivlar. Svante har inte alls samma problem. Min, i vanliga fall, så konservative man är plötsligt lika säker som våra härliga hästskötare i stallet, som sådär ungdomligt och självklart säger - Klart att vi ska ha en förändring! Det är kul!

Men jag funderar. Bara ett litet tag till. Jag brukar nämligen aldrig ångra mig. Jag tar nästan alltid alldeles rätt beslut.

 

Från det ena till det andra så hittade jag denna beskrivning på en blogg. Det gäller en hopplektion för Svante och eleven går på Sveriges Ridgymnasium. Svante blev glad när han läste!

 

"Svante är bra att rida för då han gör något svårt av det enklaste. Alla fick kämpa med vägarna och avståndet. Jag gillar den energin Svante kommer och ger oss, fast han har fullt upp tar han oss tid och gör det som en solstråle :)
Gillas!"

 

Bjuder till sist på lite bilder som enkelt kan kallas "Gott och Blandat från Månsegårdens folk och fä".

 

Må så gott! /Nina

   

 Caramell och Svante på besiktning i La Baule.       Emma visar Spicey Girl på treårstestet

              --------------------------------------------------------------------------------------------

2010-05-16

 

It takes a fool to remain sane

 

Ibland kan jag undra varför vissa av mina dagar blir så konstiga. Häromdagen till exempel när jag inte fick ihop den förbenade momsrapporten (skyller allt på den stackaren som hade bokföringskurs med mig, vi ändrade på många luriga siffror i min dator den dagen.) I alla fall så var det plötsligt ett fel i från december månad, och jag försökte göra rapporten för mars! Efter X antal timmar av svordomar, högljudda suckar och svett så insåg jag att jag behövde hjälp. Ringer vår kontaktman på revisionsbyrån och han lovar att hjälpa till dagen efter. Kom in med pappren på morgonen säger han snällt. Kan nämna att kontaktpersonen är en solariesolbränd, märkesklädd kille med stillsamt och korrekt uppträdande. Innan jag kom iväg med alla papper tänkte jag att jag skulle gå till botten med problemet "vattenpump". Vattenpumpen hade nämligen startat oroväckande många gånger varje natt i två dygn och jag hittade ingen kran som stod och droppade någonstans i huset. Denna morgon kollade jag trädgårdsslangen och mycket riktigt, den rann rätt rejält. Linus lekte ju med vattnet för ett par dagar sedan. Skönt att hitta "felet", bara att stänga av. Eller inte. Linus hade vridit på vattnet och sedan slängt den lilla nyckeln som reglerar vattenkranen! Letar som en besatt, men inser att den kan vara precis var som helst, förmodligen i en ficka i en jacka på dagis eller nåt. Försöker hitta ett verktyg som jag kan skruva av vattnet med. I hallen har vi en byrå med "bra-att-ha-saker". Det är bara det att byrålådan är trasig och inte går att öppna märker jag. Eftersom den är trasig så har grejer ramlat halvvägs ner i nästa låda osv, så att inte någon av lådorna går att öppna.  Rycker irriterat i alla lådor, även den med sommarskor längst ner, fastän en sommarsko omöjligt skulle kunna stänga av vattenkranen. Typiskt! Springer ner i ridhuset, hittar inget lämpligt verktyg, springer till stallet, samma resultat. Svettig och försenad lyckas jag efter en smärre brottningsmatch göra en knut på vattenslangen och vattnet slutar att rinna. Stressar vidare för att hämta pappren som ska med till revisionsbyrån. Då ringer en hästägare och undrar om jag är hemma vid elva? "För vi glömde ju en tidning hos er för två veckor sedan, jag tänkte hämta den".

-Jaa, den tidningen, ja, hör jag mig själv svara samtidigt som jag vänder upp och ner på grejerna på skrivbordet. Tidning? Två veckor sedan? Snacka om Mission Impossible.

Hittar naturligtvis ingen tidning och kör på två hjul mot revisionsbyrån.

Efter viss förvirring med papper och pärmar, och jag är fortfarande lite röd och svettig efter tidningsletande och vattenslangsbrottning, så kommer jag på var den märkesklädde killen kan se felet i datorn. Det finns nämligen någon som heter HUVUDBOK som är en fiffig funktion i ett bokföringsprogram. Men jag häver ur mig "om du tar en HUVUDVÄRK på det här kontot..." Den solbrände killen ser på mig och rör inte en min. "....eller Huvudvärk?!? försöker jag skämta till det, (sa jag verkligen huvudvärk?) ...det har jag ju lite i och för sig, men jag menar förstås Huvudbok..." Denna dagen ringer den solbrände killen sju gånger på min mobil för att reda ut problemet, han ville vara HELT säker på att jag skickade rätt siffror till skatteverket på eftermiddagen. (Det gjorde jag).

Hästägaren kom klockan elva. Han fick ingen tidning, utan kaffe och en god kaka, och var ganska nöjd ändå. Tidningen kommer nog fram såsmåningom. Den måste ju vara här någonstans!

I fredags var Himledalens ponnyhopplag här och tränade hoppning för mig på eftermiddagen. Jag hade ingen som kunde passa barnen så jag hade planerat att de kunde fika med lite glass i köket när jag undervisade. Nu föll det sig så att mina barn fick kämpa ordentligt med glasspaketet för locket satt så hårt. De slant i öppningsförsöket och glasspaketet for rakt in i Linneas mun och slog ut hennes framtand! Den satt löst före vill jag bara upplysa om, men det var ett litet blodbad i köket när jag kom in och någon glass hade barnen fortfarande inte fått i sig. Efter hopplektionen bjöd de snälla mammorna och barnen från Himledalen alla med och utan tänder på saft och kärleksmums i trädgården. Och då var det ju rätt tufft att ha tappat tanden så där dramatiskt.

När Ryssvärmen var här och hälsade på ett par timmar i lördags så passade vi på att inviga vår sommarlåt. Jag sitter i framsätet på volvon, barn och kompisar i baksätet och Mollie i bagaget. Med nervevade rutor så gungar vi fram i Reagge-takt genom Klastorps By. "-Tingeling! När jag ser dig jag får kortslutning!" Barnen älskar det!

En pinsam sommartradition helt utan stil men med hög glädjefaktor. Hoppas värmen hälsar på snart igen!

På återseende! / Nina

 

             --------------------------------------------------------------------------------------------

 











 

 

 

 

 

 

  

   Sponsorer

 

 

 

 

 

 

 

    Övriga länkar

 

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

  

Stall Månsegården  © 2003 • Privacy Policy • Terms Of Use

 

 

I dagboken är det mest jag som skriver. "Livet på gården, och livet som ryttarfru" /Nina

S T A L L   M Å N S E G Å R D E N